Vi har barnbarn hemma. Och plötsligt finns Skogaholms limpa inköpt. Barndomens limpa. Som vårt kök inte sett skymten av på minst 30 år... Degigt och jävligt. Men, som parentes till riktigt bröd och på vinterutflykter, en känsla av barndomens bästa stunder.
Då, på skolutflykter, fick jag fyra limpskivor med stekt ägg med mig på utflykter. Sedan dess är stekt ägg ett måste på längre utflykter. Men det ska vara ägg från hönor som lever goda liv.
Jag passar på att meddela att en av våra allra finaste tuppar hette Siewert. Han var så oerhört lik Siewert Öholm i ansiktet... Men till skillnad från Öholm var han inte mycket för konfrontationer. Han var en sann gentleman, han letade upp mask och annat smått och gott för att överlämna till sina hönor.
PS! För övrigt konstateras att Tre Kronor förlorade mot USA i förlängningen som spelades med tre spelare för varje lag. Och då blev hockeyn något helt annat än att banka ner pucken mot sargen hos motståndarlaget - då blev det skridskoåkning med puck som i gamla tider när Tumba laddade genom att ta fart bakom egen bur och sedan runda hela motståndarlaget och som slutpunkt lura skjortan av målvakten. Det är så jag minns det... Och det hände väl några gånger. I alla fall.
Som när morsan tog med mig på min första hockeymatch live som förstås spelades utomhus, på Johanneshov. Det snöade lätt. Var kallt. Djurgården vann. Så klart. Kan fortfarande höra det stigande jublet, för mitt inre öra, när Tumba drog förbi den ena efter den andra. Jag anar att jublet blir större varje gång jag tänker på det. Och det gör jag väl någon gång varje år... efter sjuttio år blir det jäkligt, nästan osunt, högt.
