Fortsätter på det liberala spåret... det som liberaler vill glömma...

 

John Stuart Mill var en liberal som dagens liberaler gärna hänvisar till. Han var socialliberal och bortsett från att han under en period var chef för East India Company - som ägnade sig åt att hårt och skoningslöst utnyttja människor och tillgångar i Kina - hade han mycket gott att säga. Inte minst om yttrandefrihet som motor för ett kreativt samhälle.

Dagens liberaler har en del att lära av Mill, inte minst när när gäller synen på ekonomi, ekonomisk tillväxt och arbetstid. Så här skrev han i sitt huvudverk Nationalekonomins principer:

"Jag inser inte varför det skulle var något att glädjas över att personer. som redan är rikare än någon har behov av att vara, skulle kunna fördubbla sin konsumtion av sådant som ger liten eller ingen tillfredsställelse annat än som symboler för rikedom. Det är bara i mindre utvecklade länder som ökad produktion fortfarande utgör ett viktigt mål: i de mest utvecklade länderna behövs istället jämnare fördelning.

Om jorden förlorar sin ljuvlighet genom obegränsad tillväxt av rikedom och befolkning, bara för att kunna hysa en större men inte lyckligare befolkning, så hoppas jag innerligt för eftervärldens skull att människorna kommer att nöja sig med ett stationärt tillstånd, långt innan de av nödvändighet kommer att tvingas till det.

Det behöver knappast påpekas att ett stationärt tillstånd av kapital och befolkning inte innebär ett stationärt tillstånd för mänskliga framsteg. Det kommer att finnas lika mycket utrymme som någonsin för kultur och sociala framsteg; lika mycket utrymme att förfina konsten att leva, och mycket större sannolikhet för att så sker när kampen för överlevnad inte längre upptar all energi. Också det tekniska vetandet kommer att kunna utvecklas lika framgångsrikt, med den skillnaden att istället för att enbart tjäna syftet att få förmögenheter att växa, så kommer de industriella framstegen att minska behovet av arbete."


Så skrev han alltså, John Stuart Mill. 

Det märkliga är att de partier som idag står längst ifrån detta är de partier som kallar sig liberala. Och i dagspolitiken är det snarast Miljöpartiet och Vänsterpartiet som vädrar tanken att ta ut framstegen genom att minska arbetstiden - och, om jag tolkar det lite vänligt i vart fall, istället för ökande konsumtion satsa på kultur och sociala framsteg... Vad säger de som idag identifierar sig som liberaler om det? Pinsamt?