Var är vi på väg utan visioner?

Filmfestivalen i Göteborg fortsätter. Kan man bli trött på film? Kraven ökar och Lena och på onsdagen gav jag och Lena upp en film efter 30 minuter. I övrigt - ingrottad i filmvärlden - undrar jag var de stora visionerna om ett annat samhälle tagit vägen. Vågar något parti ta ut svängarna? Tänker på det när jag ser kondoren sväva i den första filmen vi såg.

Vi som vill utmana rådande system och strukturer,

vi som känner att någonting grundläggande blivit fel trots att mycket blivit bättre,

vi som tror mer på livslinje än på arbetslinje,

vi som känner att ekonomismen håller på att ta strupgrepp på framtiden,

vi som vill ändra spelreglerna så att frihetlighet och rättfärdighet kan gå hand i hand inom de ramar som naturen sätter.

 

Vi som tror på vikten av fred, nedrustning och konfliktlösning istället för krig, upprustning och byggande av nya konfliktzoner... Vi som inte accepterar krigsretorik och normalisering av krigshysteri.

Vi som tror på kultur för växande människor. Vi som tror på växande människor för kultur.

Vi som tror på en utveckling bortom tillväxt- och konsumtionssamhället.

Vi som vill vara med och skapa opinion för en djupare debatt om vart vi är på väg - och vart vi skulle kunna vara på väg om vi bara vågade.

 

Vi som tror på omställning.

Vi som tror på omstart.

Vi som tror på omtanke.

Vi som fått nog av politikens talepunkter, debatt i stackato och bristen på långa tankar.
Vi är nog fler än vad riksdagens partier tror... tänker jag när jag ser kondoren sväva fram över Anderna.

LE CONDOR DAUGHTER 4  

Anderna. Bolivia. Transistorradio skapar drömmar, en ung kvinna som hjälper byns ”barnmorska” - eller snarare jordemor - lämnar byns traditionella seder för att erövra staden med sin röst. Ljussättningen noggrann, nästan populistisk. Ordkarg, filmen i sig berättat. Byn töms, nyfikenhet kontra tradition, var riskerar man lättast att gå under…? Bygemenskap med direktdemokrati hårt styrd av regler av förfädernas traditioner.

 KONTINENTAL ´25 3

En hemlös man tar sitt liv efter att, av kronofogden, blivit vräkt från ett pannrum. Hon har dåligt samvete, allt har visserligen gått juridiskt rätt till men moraliskt? Hon redovisar händelsen för familj, vänner och en plötslig älskare som alla formulerar "sin egen sanning" och bortförklaring till att det blir som det blir. Kameran står nästan alltid stilla, bilden vilar länge vilket blir vackert också när det berättar den bisarra fattiga moderniteten. Rumänsk.

 

LES BARONNES

Idén är det inget fel på: fyra marockanska tanter sätter upp Hamlet. Men filmen spretar med många filmiska uttryck och blindgångar. Regissörerna har spänt bågen så den spack. Första filmen på festivalen som jag önskade skulle ta slut. Något, men bara något, bidrog möjligen att min franska är minst sagt otillräcklig.

 

BECOMING

Filmen ville inte ha oss kvar. Den påstods vara "fängslande från första bildrutan". Fängsla kan ha olika betydelse... Vi rymde efter 30 minuter. Orättvist? Kanske det.

BEGINNINGS 3  

Dansk film med skådisarna David Dencik och Trine Dyrholm. En garant för att det inte blir dåligt, även om handlingen är förutsägbar. Skilsmässa på gång, huset ska säljas, barn ovetande, mannen har skaffat lägenhet där han och den nya kvinnan ska härbärgera. Så händer något som vänder upp och mer på tillvaron.