Det dyker upp propåer, erbjudanden och påståenden. Propåer om att jag som är 75 plus (hustrun negligerar man) nog bör sälja kåken på landet för att köpa en lägenhet i stan, erbjudande om fina sådana och påståenden om hur bra det är med en bekväm lägenhet utan oro för takläckage och invaderat sly. (Att
Men vad i h-e ska jag göra i stan? Hur skulle jag stå ut med att bo utan att kunna gå ut i trädgården? Att byta ut fjärden mot utsikt över en gata? Tack och lov är hustrun av samma sort som jag.
Men närheten till det kulturella, lockar mäklarna... det vore väl fint. Det kulturella går att besöka. Men det ligger i det okulturella, i den kommersialiserade miljön som "lockar" med fika på betongen. Men ni slipper fästingar, utropar den vidrige. Byter dom bara mot tvåbenta sådana, muttrar jag.
Identiteten har satt sig. Vi bor på landet, med ett stort kök och med gammaldags fönster i kärnvirke, där kan det dofta från vedspisen om vi är på det humöret. Ni slipper bära in ved, säger den beskäftige. Sant, säger jag. Ännu en brist i det urbana livet.
Egentligen är huset för stort för två, det var länge sedan barnen flyttade ut. Men, okej, vi har sockor och rejäla tröjor under vinterns kalla dagar snarare än brassar på med el. Solfångare på taket ger varmvatten, solpaneler i trädgården ger el, räntan på den totala trädtillväxten blir ved som nyttjas då bergvärmen inte klarar basvärmen.
Och så alla böcker, också de en del av vår identitet, de finns överallt. I biblioteket, i "teverummet", i mitt arbetsrum och i Lenas ateljé. I sovrummet och köket också. Och i gästrummen. Vi tillhör generationer där böcker verkligen kunde vara en del av livsstilen. Men läsa kan ni ju i stan också, envisas den enfaldige. Sant. Men bokhyllorna får inte plats, muttrar jag. Sant, säger han.
Så där håller det på. Medan fjärden glittrar i solen, tranorna spatserar på ängen och hjortarna står utanför viltstängslet och kikar in. Potatisen har kommit upp, morötterna ska gallras, den första dillen snart frysas in, jordgubbarna börjar försiktigt blomma, rödbetorna ser lite sorgsna ut, undrar vad som fattas dem. Mangolden strejkar. Ska sätta nya frön. Tomaterna frodas som om de njuter av ljus och väder utan hetta. Lodjurstenen väntar på lodjuret.
Fästingarna då, försöker den enfaldige. Dom får vi ta, säger jag.
