Läs hela här.
Det militära försvarsanslaget har fördubblats på några få år och nu tillkommer 300 miljarder kronor ytterligare under en tioårsperiod. Så kommer 14 procent av statens utgifter att bli militära.
Trots detta: inget parti tycks ha vilja – eller mod – att ifrågasätta pengaflöde till militär verksamhet.
Tvärtom sägs det vara ett självändamål att ”vi alla är överens”. Trycket, från såväl regering som från de stora medierna och de experter som dessa valt att intervjua, skulle bli enormt på den som ifrågasätter. Anklagelserna skulle hagla.
På
just det sättet liknar situationen den som råder i auktoritära länder
med obehagliga regimer. Det vill säga sådant vi skulle försvara oss
emot.
Alla tycks springa i flock, som lämlar. Som om varenda lång tanke
vore bannlyst. Som om varenda kritisk fråga vore en säkerhetsrisk. Som
om varenda ledande politiker tappat varje uns av sans och måtta.
Vilket ståndpunkt man än kommer fram till - den som dominerar helt kan givetvis motiveras, men den motsatta kan faktiskt också motiveras - så blir ståndpunkter bättre, i betydelsen mer genomtänkta, om de utsätts för kritisk analys. LÄS LEDARKOLUMNEN HÄR.
