.png)
Jag har sett en serietidning på teater. Kung Ubu på Göteborgs stadsteater. I små rutor händer saker, ibland överskridande. Med avloppsrör, toalettborste och allehanda vardagliga ting som teatrala vapen. Så vad ska man säga om detta?
Handlingen och själva kontentan har varit uppseendeväckande i tider då dårskapen inte varit vardag i de politiska toppskikten. I vart fall inte på modernt sätt.
Idag är dårskapen vardag vilket ger en lite annan förståelseram. Tror jag.
Ska erkänna att jag inte känt till författaren av detta verk, vilket möjligen kan betraktas som en brist. Dock icke mer brist än när kulturprogamledaren i SVT utan att skämmas meddelade att hon inte läst något av Selma Lagerlöf. Det har jag, men det hjälper ju inte i det här fallet.
Författaren/dramatikern heter Alfred Jarry och stycket hade premiär för ungefär 130 år sedan. Det sägs att det gjorde skandal för att sedermera betraktats som ett absurdistiskt mästerverk. Absurdistiskt, ja. Mästerverk, kanske det.
Recensionerna har varit försiktigt positiva, som om inte ens proffstyckarna riktigt vill ge sig hän i någon riktning. Skådespelarna gör säkert vad de ålagts att göra, Mia Höglund-Melin är i gång hela tiden. Beundransvärt.
Ska erkänna att jag inte känt till författaren av detta verk, vilket möjligen kan betraktas som en brist. Dock icke mer brist än när kulturprogamledaren i SVT utan att skämmas meddelade att hon inte läst något av Selma Lagerlöf. Det har jag, men det hjälper ju inte i det här fallet.
Författaren/dramatikern heter Alfred Jarry och stycket hade premiär för ungefär 130 år sedan. Det sägs att det gjorde skandal för att sedermera betraktats som ett absurdistiskt mästerverk. Absurdistiskt, ja. Mästerverk, kanske det.
Recensionerna har varit försiktigt positiva, som om inte ens proffstyckarna riktigt vill ge sig hän i någon riktning. Skådespelarna gör säkert vad de ålagts att göra, Mia Höglund-Melin är i gång hela tiden. Beundransvärt.
Kanske hade det blivit bättre, mer närvarande, om skådespelarna hade fått i uppdrag att spela lite på publiken, visst hade väl det komiska i absurditeten vunnit på det. Publiken sitter nästan i knät på skådespelarna, scenen är nära, öppen. Mitt emot mig, på den andra sidan av spelplanen, sitter två lite äldre damer som ser ut som de tänker gå i pausen. Det gjorde dom inte. Det gjorde dom rätt i.
I andra delen av spektaklet ställs frågan om frihet från frihet kan vara frihet. Den frågan kan vara värd en fundering. Så här i de små skärmarnas tidevarv.
Ett roligt skämt som berör Kinberg-Batra piggade upp.
Att män spelade kvinnor, och kvinnor spelade män tillförde... tja, vad då? En sådan uppsättning kommer förmodligen inte kunna spelas på kulturinstitutionen Kennedy Center i alla fall. Ty Trump har utsett sig själv till ny ordförande därstädes för att rensa ut allt som han anser vara woke.
Jag väntar oroligt på Tidöpartiernas svar på det.
Så vandrar vi nedför Avenyn i den kalla kvällen. Lite klokare, rent av lite mer bildade. Eller inte.
I övrigt kan sägas att Göteborg är en bra mycket trevligare stad än Stockholm. Gäller folk på stan - här kan folk stanna och fråga om de kan hjälpa till då man spanar efter rätt väg i mobilen, här lämnar folk plats för de med käpp, här är till och med arkivpersonal trevlig utan minsta antydan om att man stör för att man letar efter nåt, här är kypare på krogar rent av trevliga. En sån sak gör besök på den göteborgska scenen omistlig. Vilket ska tillgodoräknas kung Ubu.
I övrigt kan sägas att Göteborg är en bra mycket trevligare stad än Stockholm. Gäller folk på stan - här kan folk stanna och fråga om de kan hjälpa till då man spanar efter rätt väg i mobilen, här lämnar folk plats för de med käpp, här är till och med arkivpersonal trevlig utan minsta antydan om att man stör för att man letar efter nåt, här är kypare på krogar rent av trevliga. En sån sak gör besök på den göteborgska scenen omistlig. Vilket ska tillgodoräknas kung Ubu.
