 |
| Olof Johansson var den siste centerledaren innan C blev nyliberalt. |
Jag har svårt för Centern. Inför mitt första val som språkrör kritiserade jag partiet för "att ha ett block om foten". Det vill säga vara beroende av högern.
Nu är det Centern som i mångt och mycket ÄR högern. I ekonomisk politik.
Det blev så när Olof Johansson lämnade över till Maud Olofsson och sedermera till Annie Lööf vars politiska idoler var nyliberalismens härförare.
Påmindes häromdagen (artikel i DN) om att det var Centern som drev fram privatiseringen av Arbetsförmedlingens verksamhet. Det saknades forskningsstöd för att privata vinstsyftade bolag skulle vara mer effektiva än statliga. Men ideologiskt var det klockrent för Centern.
Nu har Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitik publicerat en studie som granskar hur det blivit. Det gick dåligt. Förstås. Det har blivit dyrare, men inte bättre. Det borde leda till debatt. Istället blev det tyst. Förutom att företrädare för arbetsgivarorganisationer blivit upprörda. Vilket är deras uppgift då det yttersta målet för dessa inte är ett bättre samhälle utan att flytta pengar i snabbast möjliga takt till egen ficka.
BALANS
Marknadsperspektivet har tuggat i sig allt mer. Vi blir allt mindre medborgare och alltmer kuggar som ska generera vinst till de som inte lever på arbete utan på kapital.
Är det inte hög tid att försöka få lite balans i samhället? Genom att inse att det finns sådant som bör domineras av medborgarperspektiv. Inser vi inte det blir vi kapitalets fångar och undersåtar. Vilket är lika illa som att vara undersåtar till auktoritära politiska systembyggare, i vars utkant även tidigare sosseregeringar befann sig.
