.png)
Det är inte så vanligt att spelare är trogna en klubb, blir en del av någon sorts klubbsjäl. Haris Radetinic har spelat 12 säsonger i Djurgården, på alla positioner till och med som målvakt i ett krisläge. 303 matcher. Imorgon kanske den 304:e och sista. Mot Legia Warszava i Conference League. Spelar han så lär närmare 25 000 stå upp och hylla honom. Efter 10 månaders rehab efter en korsbandsskada kom han tillbaka, hann spela 30 minuter innan han åkte på en till. Men han kom tillbaka igen. Hur kan det vara att sluta i en klubb man älskar? Här finns ett svar.
Tack Haris för alla år. Visst är fotboll något småttigt i en värld med krig, klimatkris och väldigt mycket elände. Jag är uppväxt som djurgårdare, och har så förblivit det. Morsan sydde en djurgårdströja med siffran 11 på ryggen. Det var Knivsta Sandbergs nummer. Jag fick den i julklapp. Bästa julklappen. Jag var fem år. Derbyn mot AIK. Farsan fick till slut inte gå på dessa för sin läkare, han hade dåligt hjärta.
Knivsta spelade 322 seriematcher i fotboll för Djurgården. Sven Lindman spelade 312 matcher. Och Haris lär komma upp till 304. Riktiga järnkaminer.
Förutom fotboll spelade Knivsta ishockey och bandy. I Djurgården förstås. Han spelade dessutom i landslaget i fotboll, hockey och bandy. Sådana görs inte nuförtiden... Inte sådana som Haris heller.
Knivsta Spelade i landslaget i alla tre.
Här finns, som jag skrev, svaret på den där frågan.
