Så har vi då kommit dithän att DN:s kulturchef Björn Wiman ägnar sig åt att kalla en misshaglig politiker för dåre. Vulgariseringen av angreppen på varandra har länge varit djupt bekymmersam, rent av vedervärdig. På nätet inte minst. Och nu har det då nått kulturchefen själv. Han skriver att USA:s tilltänkta hälsominister är en dåre.
Dåren är Robert F Kennedy Jr. Personligen tycker jag att hans åsikter och uttalanden ibland varit dåligt underbyggda, missvisande och till och med farliga. Absolut. Men dåre? Nej, han har också haft modet att kritisera läkemedelsindustrin och livsmedelsindustrin på ett högst relevant sätt. Han vill reglera marknaden och inser att de groteskt stora bolagen utgör en såväl demokratisk som social fara när deras helt dominerande intresse är vinst.
Att kritisera läkemedelsindustrin, som tjänar mest på att göra människor beroende och minst på att göra dem friska, är banne mig högst legitimt.
Att kritisera livsmedelsindustrin för deras tillsatser och manipulerande reklam som fått ett helt folk - det amerikanska - att svälla upp genom all skitmat de sätter i sig är allt annat än dåraktigt..
Och, dessutom, han har varit en hårt arbetande miljöjurist. Gott så.
I den andra vågskålen finns att han blev (mer än) symbol för ett närmast fundamentalistiskt vaccinmotstånd trots att han själv låtit sina barn få vaccin. Uttalanden om att mässlingsvaccin kunde vara orsak till autism saknade vetenskaplig grund och har skapat skada.
Han har kritiserat USA:s samarbete med Saudiarabien. Men är också en extrem försvarare av Israel. Han var kritisk till Irakkriget liksom till de flesta av USA:s interventioner. Han vill se vapenvila och vilande konflikt i Ukraina, har sagt att östra delarna av Ukraina ska tillhöra Ukraina men ges territoriellt självstyre och läggas under jurisdiktionen av FN:s fredsbevarande styrkor. (Det är kanske så det blir till slut?)
Han vill att rika ska betala mer skatt på såväl inkomst som på sina förmögenheter. Trump har meddelat att han inte får ha något med klimatpolitiken och oljan att göra... Han har drivit krav på att stoppa fracking. Men darrade på manschetterna då han ännu var medlen i Demokraterna. Följde Kamala Harris linje genom att byta åsikt och bli mer luddig i frågan.
I hans bagage finns mycket som jag anser vara både bra och dåligt. Men någon dåre är han inte. Och när en kulturchef på Sveriges största morgontidning är det dels övertramp i sak, dels legitimerande av det språkbruk som förgiftar alla debatt och gör samtal omöjliga.
För övrigt är det - tror jag - högst osannolikt att han, om han blir vald till hälsominister, kommer att få ha kvar sitt jobb när han lär hamna i konflikt med Trump och hans mest lojala undersåtar i det nya kabinettet. Att ta i med hårdhandskarna mot jättebolagen kommer att ha ett pris. Kanske till och med på hans huvud. Då kan ju Björn Wiman - som jag på många sätt uppskattar för hans envetna kamp för att föra in klimatfrågan i DN så de åtminstone lite balanserar alla annonser för flygande och konsumerande - uttala att dåren är död. Undrar om det skulle kännas så aptitligt för Björn.
Tillägg: Ett förklarande - inte försvarande - poddavsnitt som är ljuvligt befriande från tendenserna att måla i svart och vitt finns här: https://open.spotify.com/episode/3YyXi1caZvF2U4lK1JsCjU