1 400 000 elbilar till 2050. Det är den dröm många av den "gröna omställningens" frontfigurer hoppas på.
Det skulle ta 1000 år, med nuvarande takt, att få fram så mycket litium som krävs... Och några hundra år för att få fram den koppar som behövs. Visas i den här vetenskapliga rapporten - av forskaren Simon Michaux - som är ganska obekväm.
Vi behöver en ärlig omställning. Begreppet "grönt" har urvattnats till att bli allt annat än det vi gröna en gång talade om. En lila omställning innebär att resande och konsumerande minskar, att arbetstiden dras ner, att vi inte bara producerar bättre utan också mindre. Meddelas av forskaren
Vi behöver - hur många gånger har jag tjatat om det... - något annat än en omställning som kräver mängder med metaller. Den gröna omställningen, som den kommit att behandlas, handlar om att gå från fossilberoende till metallberoende. Från ett problem till ett annat.
Så, sorry, den gröna omställningen är, som den kommit att definieras av socialister, liberaler, konservativa och märkligt nog också gröna politiker, allt annat än grön.
Gröna ledande politiker fastnade i ekomodernismens klor och inbillade sig att bytet av fossiler till metaller var lösningen. Kanske skulle dom verka moderna, låtsas som om allt skulle kunna förbli som nu bara man avvecklade fossila bränslen. Eller också kunde dom inte räkna. Jag vet inte. Men jag har i alla fall med sorg sett hur begreppet grönt förfuskats, förfulats och förflackats.
För övrigt används alltmer av de metaller som grävs och sprängs upp alltmer till vapentillverkning. Vilket för övrigt inte heller mina gröna vänner verkar reagera mot.
Så, tanken att överge begreppet "grön omställning" har lanserats. Kanske dags att tala om den lila omställningen. Minsann hade inte SR ett inslag om detta: