.png)
Svar: Gert Wingårdh, arkitekten. Han meddelade glatt i Söndagsintervjun (i P1) att han tar ett bad - gärna tillsammans med hustrun - varje morgon året runt. Badkaret är stort, det tar en kvart att fylla det och det ska vara 42 grader varmt. 75 000 liter vatten lär gå åt på ett år. För att värma upp det till 42 grader går det åt rejält med el, cirkus 8-10 kilowattimmar. Vi andra får väl elkompensera genom att släcka lampor och sätta dubbla sockor på fötterna.
I badet ligger Gert och liksom mediterar för att ta sig an dagen. Berättar han. Lite livsnjutning, som att ta sig en kopp kaffe på morgonen.
Vi andra får väl, som sagt, miljö- och klimatkompensera genom att inte bära oss åt. Snart sagt varenda myndighet, varenda miljöorganisation, varenda kommun uppmanar oss att duscha istället för att fylla badkaret. Använda vattenbesparande duschmunstycke och korta ner tiden. Vi lever ju i ett samhälle där vi har ett visst gemensamt ansvar... brukar det sägas. Med "vi" menas mycket sällan överklassen som anser sig ha rätt bara de betalar för sig. Och de kan den. Eftersom den får allehanda bidrag och nu också extra sänkt skatt. Medan gamla tant Alma i granngården släcker lampor, drar ner temperaturen och duschar tre minuter för att inte slösa.
Möjligen kunde man änka sig att herr Wingårdh under sin meditativa stund i badkaret kunde meditera lite över vad som gör att han tar sig rätten att göra något som alla andra uppmanas att inte göra. Dessutom varje dag, året runt, i 42 grader, i ett extra stort badkar.
Men sådan meditation brukar inte drabba de alltför välbemedlade, de anser sig vara värda att bete sig. Bara de pröjsar. Och det kan dom.
Däremot har dom svårt för långa tankar som går utanför deras egen bekvämlighetszon. Jag brukar i mitt stilla sinne kalla dom för skitstövlar. Det är ju inte så snällt. Men ärligt menat. God morgon!
PS! Här några tips att meditera över för Gert.
