DN har en serie med kulturskapare som får berätta om nio verk som påverkat dem. Serien går under rubriken Min kulturhistoria. Jag tänker inte vara sämre. Så här kommer en serie på 10 händelser/verk som påverkat mig.
.png)
Fem-böckerna. Jag kommer förvisso från en ganska
borgerlig familj. Men inte en läsande familj. Småföretagare. Besökte den lilla
bokhandeln på Odengatan när vi flyttat till Stockholm från det gula huset i
Norrby. Skulle köpa en anteckningsbok, för jag skrev mycket redan då. Fröken Holmberg i Handens folkskola hade fått mig dithän.
Ut från bokhandeln på Odengatan kom jag inte bara med en anteckningsbok. Utan också med en Fem-bok. Fem söker en skatt. Som den gamla damen i bokhandeln gav mig rabatt på. Hon
tyckte jag skulle komma in och berätta vad jag tyckte om den när jag läst
färdigt. Hon ville veta min uppfattning om saken. Smart!
Jag gillade vad jag läste. Jag var tio år. Köpte fler Fem-böcker, sträckläste dom, en
efter en. Läste alla. Favoriten var George. Tjejen som var mer som en pojke skulle vara. Lärda mig snart att hoppa över
textmassorna som berättade vad de fem åt på utflykter. Vilket jag gjorde när jag
läste dem för mina barn också. Och som jag vet att en dotter gör när hon läser för sina barn.
Så här efteråt kan nog sägas att det var Fem-böckerna som fick mig att samla
böcker, känna lust i bokhyllor som fylldes.
Så småningom förstod jag att författaren inte var så intresserad av sina egna barn, kanske var hon rent av ganska otrevlig? Vad vet jag. Men, dilemmat är intressant. Kan man gilla verk av människor som är otrevliga? Ja. Kan man gilla verk av de som haft rasistiska åsikter, rent av fascistiska? Ja. Exempel på en vars åsikter jag ogillar, men som sjunger en fin låt på ett alldeles fantastiskt sätt är Michel Sardou - den här.
