Nationaldag för kolonin Sverige...

Nationaldag. Jag har alltid haft lite svårt för det.  

Men leva och dö i Sverige vill jag. Eller i vart fall i Skandinavien. Här finns älg.

Här finns ännu björkar och hagar. Fjäll och skärgårdar. Här finns ljusa sommarnätter. Här finns dessutom människor som fötts lite varstans.

Tror jag hissar flaggan. På grund av tappade ambitioner och visioner borde det väl vara lite sorgkant på den. Sverige är på väg att utvecklas till det som kännetecknar kolonier. Sopor importeras, snart lär också kärnavfall hamna här.

Gruvor öppnas, grundvatten och natur skadas. Utländska militära baser inrättas. Ägandet av naturresurser alltmer i stora globala bolags ägande. Vindkraft ägs av bolag som i praktiken är del av kinesiska staten. Den globala sentida kapitalismens klaner tuggar i sig allt mer. Hej och hå.

Allt pimpat med Ebba Busch.

Tystnad råder i vissa frågor är regel. Den tredje statsmakten, medierna, ställer sig till förfogande för krigskulturen.  Ty vissa saker ska vi inte tala offentligt om. Den 18 juni tar riksdagen beslut om att 17 amerikanska militärbaser kan upprättas, dess militärer med följe lever till del under andra lagar än de svenska. Som om vi vore en koloni.

 

Vi hissar flaggan i alla fall. Av nostalgiska skäl. Och för att markera att den inte tillhör Åkesson. Och för att vi har en lite bisarr tro att det kan ordna sig om människor vaknar upp och förstår vad som händer.  Tomatplantorna växer, de blommar. Jordgubbarna ruvar. Potatisen är på väg. Sallat och örter frodas. Fjärden ligger inbjudande. Barnbarn låter i trädgården. Solen lyser. Ett Rieslingsvin står i kylen. Några goda lager också. Gott så.