Livslångt straffarbete... borde det väl vara, säger ryggmärgen.

Ibland blir jag, vad många nog skulle kalla, stockkonservativ i rättsliga frågor. Ansvariga för det gigantiska, medvetna, giriga miljöbrott som Think Pink ägnat sig åt borde leda till straffarbete i form av att rensa upp i skiten och därefter fortsätta straffarbetet livet ut för att göra rätt för sig. Men så funkar ju inte en rättsstat. Så funkar Kina.

Men tanken på ett sådant straff mildrar ilskan och tämjer det förakt jag känner för skitstövlarna. Bara i Botkyrka - som är att av  alla exempel på skitstövlarnas agerande - lämnades 48 000 ton avfall som kostar kommunen ungefär 160 miljoner att ta hand om.

I hela landet handlar det om mer än 220 000 ton avfall som grävts ner, lagts öppet, brunnit, läckt. Som inte minst flyttats runt från industritomt till industritomt samtidigt som kritiker berättat att de hotats, förföljts och hållits under uppsikt av betalda hejdukar som arbetat för bolaget Think Pink.

Ägaren Bella Nilsson har skaffat sig nytt namn för att försöka komma undan - hon är åtalat för grovt miljöbrott, lär få några år i fängelse vilket är på tok för lindrigt. Bella Nilsson har fått pris för sin verksamhet av Dagens Industri, ni vet blaskan där Timbros nya chef varit chefredaktör (ålfiskaren PM Nilsson som vid sidan av det fått sin vilja igenom när det gäller att de borgerliga skulle göra sig beroende av Sverigedemokraterna).

Asbest, PVC-plast och kreosotimpregnerat trä, gips, isolering, kylar och frysar med  freoner som läcker rakt upp i stratosfären. Förgiftar grundvatten, skadar människor och djur. Att sanera allt de av ren girighet ställt till kan räknas i miljarder kronor. Bolaget Think Pink och dess ägare och kupaner har skott sig som entreprenörer.

Som sagt, låt dom gräva i skiten resten av sitt liv. Säger ryggmärgen. Läs bland annat här.