Sånt känns bra för en gammal föredetting som föreläser. Och så är det ibland. Senast igår i Växjö.
Funderar på ett av mina första gigg... en lång resa i sovvagn norrut, framme mitt på dan och kvällens publik som bestod av 2 personer. Hårda bud. Ganska exakt 39 år sedan. Men publiken var bra, tycker jag mig minnas.
Igår var det således Växjö. För ganska precis två år sedan var jag också där. Då med kryckor och fruktansvärt ont. På perrongen vid hemresan råkade väskan som jag placerat vid fötterna ramla ner, två unga flickor rusade från och frågade om dom skulle hjälpa farbror... Nu minsann, vi ett tågbyte, var det en äldre man som tappade sin krycka, och jag frågar om jag kan hjälpa honom utan att säga de där orden: "kan jag hjälpa farbror...".
För övrigt grottar jag ner mig i vad som egentligen hände 1994 när MP kom tillbaka till riksdagen efter att åkt ur i det föregående valet. En hel del är sådant som inte är berättat, av olika skäl.
Funderar på hur det ska berättas... håller på med det som väl kan kallas memoarer. Arbetsnamnet är Deadline. Råkar du vara en som var med på någon av mina aulaföreläsningar i skolor och har minne från det - så hör gärna av dig. Mejladress längst ner på webbversionen av bloggen.
