Vi var nog jäkligt skickliga ändå, de där åren...

Sitter med gamla datorer som jag fått liv i, gamla disketter (minns ni dom??) och arkiverade pappershögar. Plitar på det som väl ska bli en sorts memoarer. En del som jag läser överraskar mig, minnet är en allt annat än tillförlitlig kompis... Varje gång man tänker på ett minne förändras till en aning. Hjärnan försöker hitta någon röd tråd där det inte finns någon tråd alls. (Det är så konspirationsvärlden fungerar).

Grottar just nu ner mig i åren före MP:s inträde i riksdagen 1988. Jag var språkrör. Lusläsning av tidningsarkiv och annat är onekligen intressanta. Gör tidlinjer för händelser, rubriker, interna handlingar, strategibeslut och egna minnesanteckningar.

Jag är faktiskt imponerad över hur vi tänkte, hur strategier lades upp, hur kreativa lösningar skapades, hur utspelen lanserades, hur fräcka vi var och hur det politiska skeendet utnyttjades.

Vi språkrör gjorde förvisso vår del, vi slet - jävlar vad vi slet. Ser inte att jag hade mer än några få dagar under flera år som var lediga. Skrev rapporter, gjorde utredningar, formulerade massor med pressmeddelande (vi hade ingen pressekreterare eller så), turnerade - men det fanns så många andra pusselbitar som strategiskt las. Kreativiteten hos rikskansliet i Lund (läs: Kjell Dahlström) var gigantisk. När ett antal gröna ungdomar gjorde skolturné inför valet skedde det med ett mycket skickligt koncept. Eldsjälar i lokalavdelningar jobbade - helt på ideell basis - engagerat och i linje med strategin. Men det var också hemskt - minneslappar från en del interna möten får jag nog vara försiktig med att citera, det hände att jag kom hem från ett par av de där utskottsmötena, gick in i sovrummet, drog ner gardinerna och bara ville bort.

Men mycket var, som sagt oerhört kreativt, jag minns inte minst samarbeten med Åsa Domeij, det gör mig fortfarande glad. Politik kunde vara tungt, seriöst men också oerhört roligt.

Och vi språkrör (Eva Goës och jag) fick så småningom en halv, och sedan en hel, lantarbetarlön i arvode. Innan dess tog Lena och jag nytt lån och slapp amortera. Och vi var alls inte ensamma som det. Vi skulle ju förändra världen.

Det var en sjuhelvetes kraft de där åren. Hoppas bli klar med boken i år, men mycket gnetande är det... och en del avslöjanden blir det för den som vill ha hela historien.

Från Expressen efter inträdet i riksdagen, då MP som första nya parti på 70 tog sig in.