 |
| Utsikt från ett av våra fönster. |
Jag tittar upp. Månen. Inga missiler, inga drönare. Inte heller bombplan som över Gaza.
Som sagts: Man bör kalla saker och ting vid sina rätta namn.
Det som nu pågår i Gaza är en form av tortyr. Det som sker är att plåga människor urskiljningslöst, män, kvinnor och barn. Som ingenstans har att fly.
Därför är bombningarna ett illdåd.
Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka och Hanoi julen 1972. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.
Nu fogas ett nytt namn till raden: Gaza, julen 2023.
Till detta fogas att en svensk regering inte förmår säga det som måste sägas: terrorn i Gaza är inte proportionell, som det heter, till det terrordåd som Hamas utfört och som med rätta fördömts av de som nu vägrar fördöma det som sker i Gaza.
Hur många barn skall mördas som straff för Hamas dåd?
Den ena humanitära organisationen efter den andra anser att det som sker är folkmord.
Ja, vad annars skall man se det som?
Vi som bara har en måne att se upp på kan vara tacksamma.
