Varför är kritiken av Rysslands anfallskrig så loj i omvärlden?

 

Varför är kritiken av Rysslands anfallskrig i Ukraina så loj i omvärlden? Det är ju ändå ett krig i Europa. 

Bilden hos många, inte minst i Sverige, är att Europa är något centralt och viktigt för världen. Vår självbild är ganska storslagen. Kort sagt: vi har ett drag av storhetsvansinne… eller gränsar i vart fall till det.

Men. I Europa bor bara 11 procent av världens befolkning. På en landyta som utgör mindre än 7 procent av världens landyta. Inklusive Ryssland på hitsidan om Uralbergen.

Det är ett av alla skäl som gör att omvärlden inte bryr sig så mycket. Vi är små, nästan i utkanten av världen...

DEN FÖRVRÄNGDA BILDEN

De flesta kartor är platta, men Jorden är rund. Detta skapar ett problem. För typen av kartor som vi är vana vid bygger på den så kallade Mercator-projektionen. Vilket ger en falsk bild som genom tiderna passat bra för det Europa som under århundraden levt med den hieratiska modellen där den vite mannen från Europa är högst i rang - och sedan kommer de andra i fallande skala. 

En rimligare modell av karta är den så kallade Gall Peters-projektionen. Som bilden visar. Alla landmassor har korrekt storlek i förhållande till varandra. Och Sverige och Europa är så småttiga som de i verkligheten är.

HISTORIA MED BESKA

Nu är det naturligtvis inte landområdets storlek – inte heller bara folkmängden – som medför att största delen av världen i övrigt inte bryr sig så mycket. Vi brukar ju inte bry oss så mycket om konflikter och krig i en del andra delar av världen – de pågår hela tiden men vi kan inte ens hålla reda på vilka länderna är. Eller varför det är krigstillstånd. Så varför skulle dom...?

Europas historia – i form av kolonialism, slavhandel, våld och diskriminering – talar inte för att alla skulle älska Europa. Europeiska länders agerande i Kina, Indien, Afrika och Sydamerika har ju inte alltid – för att uttrycka det milt – varit hänsynsfullt… Våra utmålade hjältar ser andra som terrorister... Och om "vi" i vår del av världen totas ihop med alla de invasioner som skett i västs namn - och som så ofta misslyckats och lett till nya krig och miljoner döda - så kan man ju fråga sig varför vi skulle omgärdas av en omvärld som såg oss som de goda på det sätt "vi" själva vill se "oss".

VI, DE ANDRA...

Sen har vi då omvärldens syn på europeisk kultur och europeiska normer, eller åtminstone Västeuropas kultur och normer. I många delar av världen anses vår syn vara helt främmande, rent av vedervärdiga. I många delar av världen anses den form av demokrati som dominerar i Europa vara något ganska Nämn bara HBTQ i en radda länder och reaktionen kan för oss verka obegriplig, trots att det inte var länge sedan som ett land som Sverige ansåg att homosexualitet var en sjukdom. Obegripligt för många är också den individfokuserande syn som förekommer i till exempel Sverige, så främmande för många där familj- och släktförhållanden är det centrala, inte minst eftersom trygghet finns där och inte i statliga offentliga system.

Vi som bor här i norra Europa är främmande och exotiska på många sätt. Och – jag har fått så många bevis på detta – många, inte minst invandrande, anser att vårt system är känslokallt på temat: hur kan ni skicka er gamla mamma till ett boende utan att ens hälsa på henne? Vad är ni för människor, har ni inga känslor…
 

OCH?

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att det inte är så konstigt om det land som startat ett blodigt anfallskrig i Europa kan få tillräcklig med acceptans i världen för att fortsätta. Trots sanktioner och annat från EU och USA. Vi kan tycka det är hur jävligt som helst – och det gör jag – men vi borde åtminstone begripa varför. Och att det till inte obetydlig del beror på vår egen historia, vårt eget sätt att se ner på den andre, vårt eget sätt att se på världen med ett öga för att så gott vi kan blunda med det andra för att inte få vår föreställning om om världen krossad...

Så blir det inte krigsstillestånd och försök till fredssamtal så riskerar vi en situation där kriget pågår i åratal med miljoner döda och skadade både fysiskt och psykiskt. Kanske slutar det inte förrän det inte längre finns människor som accepterar att reduceras till verktyg i uniform så de kan ersätta de som blivit kanonmat eller sitter med sina krossade liv i ett evigt inre kaos.