Nordkoreas ledare har tagit tåg, i pansarplåt, för sitt besök hos Putin. De båda har hyllat varandra, lika barn leka bäst. Bisarrt möte.Apropå tåg och diktaturer så har jag besökt en annan diktators 83 ton tunga tågvagn i pansarplåt - tågvagnen har sex axlar så att den skulle klara av vikten av både pansaret och diktatorns tunga samvete. Den står uppställd i Gori, vid det som kallas Stalinmuseum men snarare är ett tempel till Stalins ära. Apropå bisarrt.
Gud nåde den som antydde en kritisk min, då stirrade vakterna mycket bistert som om de tänkte att "den där borde skickas till arbetsläger i Sibirien... det var fan i mig bättre förr".
Apropå diktator Kim Jung-Un och vår egen statschefs 50-års firande som kung: Såväl Nordkorea som Sverige har formella grundlagar som hävdar att länderna har religionsfrihet. Men statschefen i Nordkorea är icke påtvingad någon religion. Till skillnad från i Sverige. Vilket ju är lite pittoreskt.
Enligt gällande grundlag skall medlem av det svenska kungahuset läras att tro på den Augsburgska bekännelsen från 1593. Det vill säga bland annat på Adam och Eva samt att Kristus skall hålla dom på den yttersta dagen och då uppväcka alla döda; "de fromma och utvalda skall han giva evigt liv och evärdlig glädje, men de ogudaktiga människorna och djävlarna skall han fördöma till att pinas utan återvändo."
Sverige är en demokrati, Nordkorea en diktatur. Vilket givetvis innebär stora skillnader. Jag får t ex fundera öppet och kritiskt om det rimliga i att statschefen utses redan i drottningens livmoder. Över något liknande bör man nog inte fundera öppet i diktaturens Nordkorea, som ju tycks följa den svenska idén om att statschefskapet går i arv.
