Miljöpartiet ska välja språkrör efter Per Bolund. Och dessutom besluta om partiet ska frångå principen om två språkrör och skaffa partiledare. Det vill säga en sådan som partiet i sin ungdom förkastade med motivet att vi visste vad ledare heter på tyska…
"Av den debatt som utåt förts av olika fraktioner framgår att historielösheten är ganska utbredd. En del talar om att ”återgå till att bli ett enfrågeparti för miljön”.
Men så var det aldrig menat. Redan Per Gahrton, som var initiativtagare till bildandet av Miljöpartiet, konstaterade i sin bok ”Det behövs ett framtidsparti” att ett grönt parti inte kan vara ett enfrågeparti utan ett brett samhällsparti med miljöfrågorna som grund.
När partiet kom tillbaka till riksdagen 1994 – efter att åkt ur riksdagen tre år tidigare – var det den ekonomiska politiken som förde in partiet i debatten. Sverige upplevde en gigantisk ekonomisk kris med räntor på upp till 500 procent, växande arbetslöshet medan Soros jonglerade med vår valuta. Vi som då var språkrör drev krav på sänkt arbetstid, starkt profilerad fördelningspolitik och kritik av den globaliserade kapitalismen. Det ”omöjliga” skedde. Ett miljöparti tog sig tillbaka till riksdagen mitt i en ekonomisk kris där miljöfrågorna hamnat på undantag men kom in bakvägen genom partiets övriga politik.
Läs hela här.
