Och så tänker jag på Amiralen...
Vi är släkt, Amiralen och jag. Visserligen på långt håll. Men släkt är vi.
Och lite stolt är jag allt.
Att vara släkt med Amiralen.
Amiralen har kommit till åren. Är gammal, vördnadsbjudande. Har varit med om mycket. Om fred. Om krig . Om upprustning. Och nedrustning.
Amiralen har skyddat liv. Inte tu tal om saken.
Och många är än idag beroende av denna dekorerade varelse än idag.
Rikt dekorerad är nämligen Amiralen. Inte dekorationer av den, i jämförelse simpla, sort som Sveriges ÖB Mikael Bydén erhållit av den amerikanska militärmakten för, som det heter, framförandet av utestående tjänster och prestationer”
Nej, något mycket finare, vackrare och mer betydande. Amiralen är dekorerad av… ekbockar.
Amiralen är nämligen en ek. En jätteek. Som befinner sig på Öland.I Halltorps hage, strax söder om Borgholm. Amiralen är en ek. En mycket gammal ek, en jätteek, Och just här, i Halltorps hage på Öland, lever den skalbagge som går under namnet större ekbock. Den lever nästan bara här.
Och vi är släkt. Amiralen, ekbocken och jag. Vi delar samma urmoder, är del av samma väv som utgör själva livet. Vi är resultat av samma process. Det är så evolutionen förklaras.
När den känslan kommer över mig tycks mig den politiska debatten så småttig, så infam, så rent av fördummande.
Homo sapiens, den visa människan, namngiven av sig själv, känns i de ögonblicken ganska uppblåst.
Jag blir provocerad när politiker, ekonomer, ledarskribenter och allehanda debattledare pratar som om vår värld vore skild från naturen, som om vi kan kompromissa med naturlagar, som om vi kan bortse från det mest elementära av allt: vi som lever på den här lilla vänliga planeten är del av samma väv och vårt handlingsutrymme är begränsat.
Vi kan samla varenda förhandlingsdelegation som finns men bör likt förbannat inte försöka förhandla med de planetära processer som gjort just vårt lilla klot i universum beboeligt för kolbaserade varelser som oss.
Vi kan skapa ekonomiska teorier, uppfinna finansiella instrument och låta bonden få en fru i teve hur mycket hen vill, men fattar vi inte att allt detta förutsätter respekt, varsamhet och ödmjukhet inför grundförutsättningarna för livet på vårt hem i universum så borde vi åtminstone inte kalla oss homosapiens.
Därmed inte sagt att bonden inte skall få en fru eller man i teve om hen så önskar.
Tänker på de där stunderna när barnen var små. Och vi levde i fred och frihet, utan drönare över hustaken, utan missilers tjut. Så där som livet borde vara om människan levde upp till sitt flotta namn.
