.png)
Möjligen skulle det heta funktionsnedsatt, eller rättare sagt att jag under denna period hade någon sorts funktionsvariation. Men jag var i allra högsta grad handikappad, och jag ser inget ont i detta ord eftersom jag inte lägger värderingar på om människan har funktionsnedsättningar eller inte.
Några operationer - bland annat för spinal stenos - har gjort att jag slipper sitta och sova och inte har ont för jämnan. Simma och cykla funkar som förr. Fantastiskt.
Under en tid - ett halvår ungefär - hade jag dessutom det som kallas twar, att jag överlevde beror på en vikarierande läkare från Belarus som visste varför jag fått allt svårare att andas. Orkade inte gå mellan vardagsrummet och köket utan att vila. Kunde inte lyfta något utan att få hostanfall. Vårdcentralens ordinarie läkare hade försökt med allehanda antibiotikakurer utan att veta just någonting. Sen kom den belarusiska kvinnan och frälste mig från ondo, hon sa omedelbart att det var långtgående twar och att jag fått helt fel antibiotika. Än en gång anledning att vara tacksam för invandring så där på kanten till att livet övergår till död.
Idag gick jag sista biten till badet utan krycka, utan käpp, bara haltande. Om ett halvår fyller jag 75 år. På väg mot att bli lite mer som innan höft och rygg och lungor krackelerade. Det är fint. Och så skriver jag det 6600:e blogginlägget.
