Politikerveckan i Almedalen börjar på riktigt imorgon. Och då skall talarna vara både på tå och lagom solbrända. Gärna iklädd lättsamma kläder, uppträda folkligt och lagom leende. Varje spontan yttring skall vara väl förberedd.
I år gäller också att vara statsmannalik. Det passar sig inte att nojsa - se bilderna - när det är krig i Europa.
Partier har tillgång till konsulter som hjälper till att lägga upp strategin. Det gäller att sätta dagordning för vad nyktra - och även stundom alkoholpåverkade - journalister och skribenter skall meddela världen utanför ringmuren.
Politikerveckan i Almedalen skapar mängder med arbete i konsultbranschen. Avdankade politiker får ofta betald halvsemester genom att prata på seminarier eller vara debattledare. Alla närvarande drabbas av trötta laxsnittar och det ständigt närvarande roséblasket.
Jag tillhör de verkliga veteranerna i Almedalen. Det är bara Ingvar Carlsson (S) som talat fler gånger än jag gjort.
Mina första möten med sommaren i Almedalen medförde en rad överraskningar. Till exempel med att VPK-ledaren Lars Werner, som var ganska fyllig i alla bemärkelser, inför medierna hade för vana att ta sig ett tillnyktrande bad från en speciell badstege precis vid Almedalen.
Ska vi vara riktigt ärliga mot varandra så fanns anledning för fler högdjur på den politiska arenan att ta sig sig tillnyktrande bad. Det gällde inte minst ett antal högprofilerade figurer från medierna.
En annan högtidspunkt i Almedalen var när ett antal journalister och fotografer tävlade i att få politiker att göra de mest löjliga sakerna på bild. Man fick Olof Johansson att vandra i havet. Ingvar Carlsson, eller om det var Carl Bildt, kröp upp på ett tak och satte sig.
Mig ville Janne Scherman, som då var reporter på TV4, få att stå på händer mot ringmuren. Jag vägrade, trots att jag var ganska bra på att stå på händer. Sen berättade han att han skulle ställt frågan, med mikrofon i handen, varför jag stod där. Om jag kunde göra vad som helst för att synas...
Jag vägrade stå på händer, vilket jag anser bör ligga i den positiva vågskålen vid bedömning av min verksamhet i det som beskrivits som politikens eget Kivik.
Det bästa med Almedalsveckan var vetskapen att efter båtturen till fastlandet så väntade några veckors sommar. Om det inte var valår förstås. Då var den sommaren förstörd, men det fick man förstås inte medge.
En del skaffade sig lustiga kläder till efterfester. Maria Wetterstrand berättade i Aftonbladet att Carl Bildt meddelat att han nog inte varit helt nykter då han köpt sin röda discokavaj.
