Tidölogik...

En inte alltför smärt vän meddelar att hen vill gå ner  vikt och nu skall använda sig av Tidömodellen. Så hen tänker köpa en stor gräddig tårta för att gå ner i vikt. Helt enligt principerna i Tidömodellen som går ut på att minska alla incitament att minska klimatrelaterade utsläpp för att på det sättet nå målen om minskade utsläpp.

I övrigt kan konstateras att senaste opinionsmätningen över vilka partier som anses bäst i olika frågor har kommit. Det parti som har flest kriminella i sina led har högst förtroende i frågor om lag och ordning... Det är magiskt...
 

Nästan lika magiskt är att bara 19 procent anser att Miljöpartiet har bäst miljöpolitik. En gång i tiden landade den siffran på närmare 80 procent.

Borde inte detta få en och annan i MP:s ledning att fundera över sättet på vilken partiet agerar? Strategin, retoriken, uppsynen, känslan... och oförmågan att hålla ihop ett politiskt budskap och ge det vingar. Men mycket lite pekar på att vårens kongress kommer att medföra förändringar. Vilket är närmast kusligt erbarmligt.

Och än värre: det kommer att kosta ytterligare för alla smarta, skickliga och ideologiskt övertygade gräsrötter och lokalpolitiker i partiet. De finns och jag lider med dem.  Riksorganisationen är ett sänke för kommunpolitiker och regionpolitiker som fattat vad det handlar om.

Tidöprincipen tycks gälla även för MP:s ledning: man går till offensiv med den strategi och retorik som visat sig vara usel för att komma ur det usla läget... Eller om man nu bara är liknöjd.

För övrigt funderar jag på om inte Annie Lööf, som förordade Muharrem Demirok till sin efterträdare, inte gjorde som Per Gahrton berättade - kanske på skoj, jag vet inte - efter det att han föreslagit mig som sin efterträdare som språkrör: det gäller att utse någon som inte är bättre än sin företrädare. Med den regeln hade Per förstås kunnat förorda vem som helst, Egentligen. Att försöka leva upp till Pers förmåga och kompetens var inte det lättaste...