Kriget i Ukraina. Nu handlar det om vem som långsiktigt kan "producera material och soldater".
Producera soldater. Vem i herrans namn kan uttrycka sig så? Jo, en doktor i krigsvetenskap. Härbärgerad på Försvarshögskolan och en av de som ständigt dyker upp som expert när det gäller kriget i Ukraina.
.png) |
| Från DN, det svartmarkerade citatet har jag lagt till bilden. |
300 000 av de hittills producerade soldaterna är numera döda eller allvarligt skadade, ofta för livet. Och då talar vi bara om fysiska skador. Med Oscar Jonssons - han heter så - begreppsvärld är cirka hundratusen lik producerade.
Sammanlagt döda och skadade handlar det om en produktion av 300 000 styck.
Nu handlar det om vem som kan producera mest lik. I ett krig som inte ser något slut. Så det gäller att långvarigt producera soldater. Råmaterialet i denna produktion består mest av pojkar och män som nyss levde sina liv som familjefäder, bröder, söner, vänner, grannar.
Nu handlar det om att fler råvaror skall leda till ökad produktion.
Jag blir så förbannad på den mentalitet som smyger sig in.
I den DN-intervju där Oscar Jonsson reducerade människor till produkter i uniform antyds inte att journalisten ställde frågan om hur det kan komma sig att doktorn i krigsvetenskap kan uttala sig på det sätt han gjorde.
Och häromdagen citerar DN:s ledarsida just det uttalandet utan att fundera på dess innebörd. Det är väl illa nog att det talas om "produktion av kycklingar".
Vi har sannerligen hamnat i en krigskultur där krigets retorik håller på att normaliseras från att tidigare uppfattats som något sjukt. Det gäller att se soldater som enheter, som produkter.
Nog kunde jag tänka mig att krigsherrar, diktatorer och andra ser på de soldater de skickar i döden som produkter som hela tiden kan ersättas av nya uniformsklädda produkter.
Nu kommer förstås någon att säga att det där med "produkter" var inte menat som det låter. Dessvärre är det så att ju mer det låter ju mer normaliseras synen.
I statistiken delas döda och skadade in i olika grupper: civila och soldater. För att slippa se att soldaterna alldeles nyss var civila. Mer eller mindre tvångsrekryterade i Ryssland - gärna unga män från fattiga förhållanden på sedvanligt sätt. I Ukraina får män mellan 18 och 60 inte lämna landet - bland annat i syfte att vara bas för den sidans produktion av soldater.
Så fortskrider vanvettet.
Det är så lätt att sitta på ledarredaktioner och krigsakademier och försvarshögskolor och uttala sig om människor som produkter, siffror i statistik.
Än så länge 300 000 döda och skadade. Hundratusen ukrainare, tvåhundratusen ryssar. Allihop var människor. De flesta var alldeles nyss civila. Kommer kriget att vara slut - det är ju fult att tala om vikten av förhandlingar för att få slut på dödandet - innan en miljon lik producerats? Vem är vinnare då?
Bara talet om att "vinna kriget" är så korkat så blommorna vissnar och klockorna stannar. Ändå står dom där i teve, hörs i radio, låter sig intervjuas i tidningar och pratar om just det. Ju fler soldater som produceras, desto fler lik kommer att produceras. Vinnare?
