.png)
I Ryssland hävdas av Kreml att kriget inte är ett ett krig. Lögn. Uppenbar sådan.
I Ryssland hävdas av Kreml att Ukraina styrs av nazister. Lögn. Baserad på att ett antal ledande poster tidigare innehölls av högerextrema, vars parti sedermera nästan försvunnit.
I Ryssland hävdas av Kreml att det som händer i Ukraina gått enligt plan. Om det var planen vet jag inte, men var det planen så bör planerarna nog söka vård.
Så långt är allt i sin ordning också i den svenska debatten. Vi fattar vad Ryssland håller på med.
Det finns dock en underton i den offentliga debatten som jag är inte anser vara i sin ordning. Undertonen är att den andra sidan - det som numera väl möjligen ska kallas "vi" - är befriade från lögner och att USA är den vite riddaren.
Den undertonen må uppskattas av det psykologiska försvaret, men den underskattar medborgarnas förmåga att kunna se Rysslands agerande och krigföring för vad den är utan att samtidigt låtsas bort att lögn, manipulation och bedrägeri också förekommer på den andra sidan. Tänk bara på de uppbyggda lögnerna som utgjorde motiv för USA:s krig i Irak.
Detta var ingen relativisering, vilket en del nu kommer att påstå. Det är fakta. Obehagliga, javisst. Men fakta. Fakta är också att kriget kan avslutas imorgon dag om Ryssland drar sig tillbaka från den vulgära och blodiga invasion man ägnar sig åt.
Det finns dessvärre två sidor av det offentliga samtalet (eller snarare debatten) som är bedövande enögda: dels de som försvarar Putin hur hans regim än bär sig åt därför att de lever med ett ingrott hat mot USA, dels de som försvarar USA hur de än bär sig åt i världen. Båda sidor är enögda.
Det går alldeles utmärkt att avsky Putin och den ryska politiken - som för övrigt är en blandning av något av det sämsta från gamla Sovjetunionen och det sämsta från kapitalismen - och vara djupt kritisk till USA:s agerande och oroad över de konfliktzoner som också Nato och Sverige bidrar till. Det går att avskyr det onda utan att helgonförklara alla som är emot det onda.
Det går alldeles utmärkt att se med båda ögonen. Och det vore sympatiskt om "vi" inte hade som mål att blinka till varandra och leva upp till det psykologiska förvarets dåliga tilltro till våra hjärnor utan istället tog demokrati, öppenhet och ärlighet som något grundläggande i vår demokrati.
Eller också är det så förskräckligt att våra hjärnor är oförmögna till något sådant, i vart fall tycks det vara ledande debattskikts uppfattning. Liksom att normalisera tanken på krig.
