.png)
FN-konferensen om biologisk mångfald avslutades i slutet av förra året. Rapporterna var inte entusiastiska men gav ändå en relativt ljus bild. Jag höll truten. Ville förstå den där ljusa bilden.
Jag läser och läser – och alltihopa slutar i att de som kommenterat i smått ljusa färger tycks mig... vad ska jag säga... naiva.
De tycks inte fatta vare sig hur ekonomisk politik bedrivs eller politikers (ibland påtvingade) ovilja att göra det som är möjligt att göra. Det beror på kortsiktighetens förbannelse. Och det enkla faktum att natur som bara finns i form av natur inte ger vare sig vinster eller ekonomisk tillväxt i den omfattning som exploatering gör.
Ska det vara så svårt att fatta? Så här är det:
Läs hela ledare HÄR.
PS! Apropå rubriksättningen till artikeln. I en första version på nätet var rubriken på temat att "allt liv utrotas", vilket inte hade täckning i min text. Detta ändrades snabbt av redaktören, vilket var bra. Lite känsligt för mig nämligen... I min bok Vad ska vi ha samhället till? skrev jag så här:
"Det är inte ovanligt att politiker och debattörer i retoriska ordalag påstår att planeten riskerar att gå under eller att allt liv riskerar att försvinna på grund av klimatförändringar. Så är inte fallet. Liv i någon form kommer med all säkerhet att finnas på planeten hur illa vi än kommer att behandla den. Liv som i en ny evolution kan leda till nya arter och kanske nya civilisationer. Som art hotar vi inte livet på planeten, däremot hotar vi inte minst oss själva och våra möjligheter att bygga goda samhällen. Planeten kommer troligen att »gå under« först när solen om några miljarder år slocknar."
