.png)
Och så har vi den fyrstjärnige generalen - tillika högste befäl för Natos Europaenhet - som lät meddela att 2 procent av BNP till militären, som nu är Sveriges mål, inte räcker till. Eftersom 2% av BNP utgör 8 procent av statens utgifter så handlar det om att mer än 10% av statens utgifter snart ska överföras till militären.
Skolverket meddelar just att det snart fattas lärare så att 200 skolor hotas av nedläggning och allt fler inställda lektioner är att vänta. Sjukvården går på knäna. Rättssystemet saknar åklagare och utredare.
Frågor som uppkommer blir: Vad är det som hotar Sverige och det vi kommit att uppfatta som demokrati? Skapas mer avspänning om Nato etableras i Sverige - eller blir Sverige plötsligt ett mål för angrepp vid en direkt militär konflikt mellan Nato och Ryssland?
Varför skulle Sverige annars vara ett mål för Ryssland? Sverige ingick inte i Tsarryssland - vilket är Putins nostalgiska, nästan religiösa, dröm om att återupprätta, Sverige ingick inte i Sovjetunionen heller, om nu den nostalgiska drömmen skulle omfatta det också.
Är det inte så att vi håller på att själva föra in oss i ökande konflikter på grund av vårt eget agerande?
Frågorna bör i vart fall ställas. Innan hela vårt samhälle kommer att krackelera när kittet rämnar på grund av prioriteringar i statens budget, när skolan borde bli så mycket bättre i en tid när barn sugs in i kriminella gäng, när sjukvårdens förmåga att klara kriser är starkt begränsad, när klyftan mellan stad och land bara växer...
Det största hotet mot oss själva är kanske vi själva och de prioriteringar som vi tillåter de folkvalda att göra. Dessvärre tycks inte finnas en enda ledande politiker som står upp, breddar debatten, fördjupar samtalet så att vi åtminstone förstår vad som är på väg att ske.
Skulle tro att det viktigaste i exceptionella tider är tankar längre än pipan på en AK4. Men sådant verkar det ont om.
