Sista dagen före dagen

Sista dagen före valet. Sådana dagar finns inför alla val. Även inför valet 1988. 

Det hade varit en hård valrörelse, men sprudlande. Sista dagens torgmöten som drog massor med folk... fler än andra partiers.

Sen kom kvällen. Allt kändes tomt. Som om ljudet stängts av, Åkte hem. Gick in till fåren, de kom för att hälsa. Buffade. Som om ingenting hänt. Barnen var vakna, Lena hade dukat upp nåt gott.

Dagen efter kom MP in i riksdagen som första nya parti på 70 år. Inte beroende på sälarna - som SVT envisades med att hävda häromdagen. MP hade opinionssiffror på 8-10 procent långt innan sälarna dog, men det vill inte journalister ens på SVT kännas vid. 

Journalisthjärnor vill liksom inte släppa en påhittad - men kul och för hjärnan lättfattad - historia som upprepats gång på gång med början tio år efter inträdet.

Skrev till SVT men de svarar inte. Lika lite som de andra som mal på med att frisera historien för att förminska hundratals ideellt arbetande människors slit och engagemang.

Den enda tidning som bevärdigat sig att offentligt och väl synligt be om ursäkt för att spridit denna myt är Forskning och Framsteg. Heder till dom, de andra kan fundera på sin journalistiska heder.

Ibland, sällan visserligen, längtar jag efter utfrågningarna. När Bolund utfrågades i SVT kom jag på mig själv att svara i tankarna. Svaren blev ofta andra, och vinklingen nästan alltid en annan. Inte bättre eller sämre, men annorlunda.