Sommarmorgon

Av någon anledning är jag grovt förtjust i den här målningen av Elisabeth Warling. Den finns på Nationalmusem. Kanske påminner den om när Lena sitter och målar i ateljén och jag sitter i rummet bredvid och skriver. Det lägger sig en gemensam kreativ tystnad i huset.

Har vi tur brölar en tjur på andra sidan den lilla vägen, från fjärden låter en lom meddela att hon finns och kaffedoften från köket letar sig upp som påminnelse om att många timmar förflutit. 

Hur doften uppkommer vet jag inte, för ingen nu levande varelse är i köket. Den bara uppkommer som en signal i hjärnan att skrivandet nog bör få lite stimulans för att inte bara bli textsjok. Som det här nu tenderar att bli...

 

För övrigt undrar jag vad det är för skummis som kommer in till vänster på bilden. Det är väl som med livet självt, då och då kommer någon någon eller något smygande bakifrån för att småjävlas.