Innan jag somnar 1 maj brukar jag lägga åtta partiprogram under kudden för att drömma om revolutionerande tal från någon av partiledarna.
Och minsann! Jag drömde om Ulf Kristersson. Vilket ju kan låta som en mardröm, men hör vad han sa:
Kära mötesdeltaga! Låt mig citera en partibroder: "Vi lever i en form av ekonomiskt slaveri som bottnar i en vulgär tillväxtmani som, i de bokförda expansionsökningarnas namn, tvingar oss att rasera de naturliga grundvalarna för vår existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa."
Det är en vice ordförande i vårt parti som sagt det, som skrivit det i sin bok Den rastlösa välfärdsmänniskan. Hans namn var Staffan Burenstam Linder, han var professor och rektor för Handelshögskolan så han var inte vilket moderatyngel som helst.
När jag läste boken häromdagen föll skorven från mina ögon och jag insåg att det måste vara det nyaste moderaternas uppdrag att ifrågasätta tillväxtmanin och istället inse de konservativa värden som utgörs av förvaltande av vår miljö istället för att jaga tillväxt genom att hysteriskt mala ner naturresurser till avfall via en kort tid som prylar.
Det inser väl ändå var och en att det är en befängd idé att vi skall ägna vår utmätta tid på jorden till att konsumera en massa strunt - och var och en av oss måste väl inse det absurda i ett system som innebär att vi måste jobba så mycket som möjligt för att vi skall konsumera allt fler toppar, tröjor och lösnäsor för att vi ska får råd med skola, vård och omsorg!
När i helvete blev det moderat politik att konsumera en massa skit, stå i köer på Ullared och gapa om evig tillväxt? Jag förstår inte! Var det den stingslige Boman eller den där förbaskade teflonpannan Bo Lundgren - ni vet han som ville att Sverige skulle skicka militär till Irak för att stötta USA:s krig.
Hur som helst, vi har betett oss som idioter. Som straff avvecklar jag nu partiet, jag vet att det är för sent och för lite... Nu tar jag jobb inom förskolan och försöker där att vara den vuxne i rummet. Det blir en utmaning!