"Jag försökte hitta en grön tillväxt, men gav upp. Den finns inte." Det säger Julia Steinberger, professor vid universitetet i Lausanne. Hennes slutsats är inte bara att ekonomisk tillväxt är omöjlig om vi inte ska förstöra planeten och därmed våra möjligheter att bygga goda samhällen med social anständighet och demokrati. Hon menar att vi troligen dessutom måste minska våra ekonomier.
Det tragiska är inte det hon säger, utan att det räcker med att kunna räkna för att begripa. Det räckte för 30 år sedan att kunna räkna, det var då vi stegvis borde börja ställa om våra samhällen så systemen inte skulle vara beroende av ständig ekonomisk tillväxt.
Vi som kunde räkna beskrevs som idioter på ledarsidor och av nationalekonomer som saknar varje uns av kompetens inom naturvetenskap och därmed är blinda på ena ögat.
Vad värre: nästan alla politiker vägrade räkna. Till slut vägrade till och med MP-språkrör som kom efter mig att räkna för att de ville bli hippa, men halvblinda, ekomodernister som hojtade om grön tillväxt och suktade mer efter statsrådsposter än att vara "obekväma" och säga som det är. För att på det sättet försöka få andra politiker att förstå verkligheten utanför Excelbladens intellektuellt förkrympta kolumner. Jag förlåter dom inte. Lika lite som jag förlåter de politikkommentatorer som hånflinat så fort kritik av den omöjliga tillväxten framförts. Jag minns mycket väl vilka som - mer eller mindre bakfulla på presskonferenser i Almedalen - himlade med ögonen.
I några artiklar har DN på sina ekonomisidor vågat sig på det oerhörda - vad säger ledarredaktionen? - att låta två forskare komma till tals. Ja, dom citeras båda i min nya bok förstås. Klicka på bilderna så når du artiklarna - ibland är de faktiskt inte låsta.
