Men värst av allt var sandlådan. Barnens små hinkar och spadar låg där. En docka satt kvar efter morgonens lek.
För 35 år sedan - klockan 01.26.49 den 26 april 1986 - hade trycket i den bara två år gamla reaktor fyra vid kärnkraftverket i Tjernobyl stigit till över hundra gånger det maximala. Det 95 ton tunga locket på reaktorn hade lyft. Reaktorstaket slitits sönder. Radioaktivitet slungas ut från härden. Hela byggnaden skakas, brinnande delar av reaktor och kärnbränsle kastas ut i området.
Det brinner överallt. Ett jättelikt moln bildas. Radioaktiviteten stiger och förs med med vindarna mot väster. Enligt alla kalkyler är det som sker totalt osannolikt. Det kan inte hända.
En god vän har ringt från Tyskland och berättat att det rapporterats om en kärnkraftsolycka i Forsmark. Ja, det var i Forsmark man uppmätte höga doser radioaktivitet. Det hade börjat smattra från detektorn när en av de anställda skulle gå igenom en sluss. Man trodde att han trampat i radioaktivt smuts som någon av misstag fört med sig in i omklädningsrummet.
Men det smattrade lika mycket om alla som närmade sig slussen. Personalen hade blivit utsatt för radioaktivitet långt över det normala.
I Dagens Nyheter berättades hur skyddspersonalen gick ut med geigermätare utanför kärnkraftverket och upptäckte kraftigt förhöjda strålningsvärden. De tar prov på gräset utanför reaktorerna. Får besked från sitt laboratorium att gräset innehåller Cesium 137 och Jod 131. Höga halter. Allt pekar på att en kärnkraftsolycka inträffat.
Ledningen för Forsmark beslutar strax efter elva på förmiddagen att evakuera alla anställda som inte var absolut nödvändiga för drift och säkerhetsarbete. Fler än 600 anställda evakueras. I svensk media råder tystnad. Några svenskar som var på väg hem längs tyska Autobahn får höra den amerikanska arméns lokala radiostation rapportera om att strålningen från Forsmark snabbt stiger.
Senare under dagen upptäcker man ökad strålning också i Finland. Tre dygn efter härdsmältan i Tjernobyl erkände Sovjetunionen vad som hänt. "En olycka har inträffat vid Tjernobyls kärnkraftverk. En av reaktorerna har skadats", meddelar nyhetsbyrån Tass.
De svenska apoteken säljer massor av jodtabletter, småbarnsföräldrar blir rekommenderade att duscha barnvagnshjulen om man kört i vattenpölar. Man ska inte äta sådant som växt där radioaktiviteten slagit sig ner. Jakt ställs in. Renbeten förgiftas. För höga doser i fisk. Julgransodlare är oroliga.
Folkpartiets partiledare Bengt Westerberg passar på att vädra tanken att partiet kanske bör arbeta för snabbavveckling av kärnkraften. Vad skulle han säga? Centerns partiledare Olof Johansson kräver att folkomröstningens resultat skall efterlevas. Segraren var Linje 2. De bestod av bland annat socialdemokrater och folkpartister. De hade heligt lovat att kärnkraften skall vara avvecklad senast 2010.
Men ingenting har gjorts. Tvärtom: varje punkt på den vinnande valsedeln (Linje 2) har motarbetats av de partier som stod bakom just den valsedeln.
Socialdemokraterna hade lovat att avveckla direktverkande el för uppvärmning - men efter folkomröstningen hade man tvärtom byggt ut direktverkande el i hela landet. Socialdemokraterna hade lovat att överföra kärnkraften i samhällelig ägo för att enklare kunna avveckla den - men efter folkomröstningen avreglerade man och allt mer kom att ägas av tyska intressen. Vid varje enskilt tillfälle i riksdagen hade man kunnat få majoritet för allt det man lovade inför folkomröstningen. Man avstod. Eller röstade aktivt emot.
Så sent som den 15 juni 1995 sa statsminister Ingvar Carlsson (S) så här i en riksdagsdebatt som handlar om energipolitik och moral: "Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det."
Man ändrade på det. Man motarbetade det. Man ljög. Ingvar Carlsson ljög, trots att det för honom var en moralisk fråga. Då vet vi hur moralen ser ut. Tragiskt nog roterar Ingvar Carlssons ord fortfarande i mitt huvud.
För en tid sedan hittade jag ett kassettband. Jag talar vid en demonstration vid Barsebäck. Min röst är ganska uppskruvad, retoriken är bra, angreppet bra:
”Varje investering i kärnkraften är en kriminell handling. Om ett haveri i en svensk reaktor inträffar kommer varje fackförbund, varje arbetsgivarorganisation, varje politiker, varje parti, varje expert, varje person som idag försvarar kärnkraften att dömas lika hårt som man idag dömer de som teg och samtyckte i Nazityskland när ett av historiens vidrigaste brott begicks. Ingen kan nämligen idag frånkänna sig ansvaret för en kärnkraftsolycka eftersom alla vet att ett kärnkraftshaveri i Sverige skulle kunna slå ut områden stora som Götaland under årtionden och leda till att Köpenhamn skulle utrymmas under närmare hundra år. Med ekologiska och sociala följder som bara inte kan överblickas. Berätta för mig, ni som försvarar kärnkraften, vad ska människor göra om det händer?”
Och så avslutade jag med: "Hur tar man ansvar för en kärnkraftsolycka om man är energiminister? Kanske avgår man. Och blir utsedd som ambassadör någonstans. Dock inte i Köpenhamn om det varit Barsebäck som havererat. Och om det händer något i Forsmark? Och vinden ligger på mot Stockholm? Och det börjar regna..."
Så småningom om kom den statliga utredningen Efter Tjernobyl. Där kunde man läsa att utsläpp större än de i Tjernobyl skulle kunna inträffa i alla svenska reaktorer. Om Köpenhamn som riskerar att få utrymmas. Om Stockholm som riskerade samma sak, om vinden låg på.
Det pratades inte så mycket om den där utredningen, den var många tegelstenar tjock, så obekväm att det var lättare att tala i dansk teve om den än i svensk.
Häromåret beslöts att den effektskatt på kärnkraft, som MP förhandlade fram som en del av grön skatteväxling, skulle tas bort för att rädda kärnkraften ett tag till. Det tragikomiska är att MP, som såg till att den infördes, medverkade i att ta bort den med motiveringen att den skulle medföra det som var dess syfte. Och sen har vi då det där med den socialdemokratiska moralen.
SD och traditionellt borgerliga partier vill nu bygga ny kärnkraft. KD ligger i fronten. Just KD hävdade inför folkomröstningen att kärnkraft var ett "hot mot skapelsen". Så nu är väl då Ebba Busch en hot mot densamma.
