Till slut känner jag viss trötthet inför Folkhälsomyndigheten. Dom bäddar knöligt.
Jag har inte gnölat över strategin, gör det i princip inte nu heller, är glad så länge jag lever och bor så jag slipper ansiktsskydd och tycker att det är fullt rimligt att ställa hårda krav på kultur och idrott trots att jag tycker det är oändligt trist.
Men kommunikationen är dålig. Dom bäddar knöligt.
Det gör mediernas också. Hur svårt kan det till exempel vara för journalister att t ex skilja på "avlidit med covid-19" och "avlidit av covid-19"? Vi har ju hållit på ganska länge nu...
Och politiker? Ja, jisses! Jag ska väl inte säga nåt om knölar, även om det kittlar att göra just det. Inte minst figurerna som dyker upp från M och KD låtsas omedvetna om hur svensk förvaltning och arbetsordning ser ut för att kunna skälla på regeringen för sådant den faktiskt inte kommer åt. De spelar på att människor inte har koll. Detta sagt av en som inte ropar halleluja över allt som regeringen gör.
Men Folkhälsomyndigheten då? Jo, men snälla... Generaldirektören är säkert en kunnig man i sina bästa år men en liten - en aldrig så liten - grundkurs i kommunikation skulle ju inte skada. Att släppa fram honom skadar mer än gör nytta. Det är ju som en mardröm att höra honom förklara för att sedan röra till för att sedan försöka förklara vad det är han rört till.
Och Tegnell? Han är säkert också en kunnig figur - kunskapen om det här viruset har ingen haft, inte ens Ebba Busch... - men efter all den tid han varit huvudperson så skulle man ju kunna tycka att han borde lärt sig att uttrycka sig så att tydlighet uppstår. Det är ju så här: vi människor har en fäbless för att höra det vi vill höra, vill vi höra att "det nog går bra att gå på fest" så är det just det vi hör mellan raderna hos den som resonerar med många bisatser och många om.
Det är inte lätt. Men kommunikationskompetens verkar vara något som Folkhälsomyndigheten anser vara såväl onödigt som eftergift för populasen. Inte bra. Alls. De flesta som lever sina liv hör inte allt som myndigheten säger hur mycket dess chef än tycks tro det. Och journalister som rör till det gör inte saken bättre. En av de få som verkar kunna hantera information och kommunicera den är Sveriges Radios coronakommentator Ulrika Björksten.
För övrigt köptes ett paket ansiktsmasker hem. Rätt var det är kommer väl order om att sådana skall användas. Då blir det rusning. Och sedan kan någon regissör med sinne för det bisarra göra en dokumentär över hur de där skydden används, hur det kladdas med dem, hur de åker upp och ner, pillas på, spottas i och får oss alla att se ut som huliganer. Maskering var inte tillåten, hette det.
I övrigt kan väl sägas att det är komiskt när människor blir intervjuade på gallerior och klagar på att det är för många där.
Det finns förstås mycket annat än corona att oro sig över när det gäller homo sapiens tillstånd. Det här till exempel:
