tisdag 28 juli 2020

Riskbilden

Det är klart att det är bra. Men det är också så tragiskt. Så fruktansvärt tragiskt. I obundet moderata Svenska Dagbladet kunde man igår läsa om "levnadssättet som kar risken för smittor". Man levererar FN:s sammanställning av riskfaktorer. De där "riskfaktorerna" påverkar också så mycket annat: miljön, klimatet, etiken.

Vad är då det tragiska? Jo, att det för nästan 40 år sedan framfördes av Miljöpartiet. Jag känner igen alltihop från min första valrörelse som språkrör 1988. Vi kritiserades av de andra, bemöttes med ord som "floskler", "orealistiskt", "bakåtsträvande" och liknande. Mest från Folkpartiet, dagens Liberalerna.

Jag och Bengt Westerberg möttes i en debatt på redaktionen för Veckans Affärer. Westerberg hade med sig en sidekick i form av Carl B Hamilton och redaktören flinade konspiratoriskt. Nu skulle den där flummiga miljöpartisten sättas åt. Själv var jag ensam mot de tre, åtminstone redaktören såg besvärad ut då jag plockade fram en egen bandspelare för att spela in vad som sas. Jag anade att här skulle klippas och klistrar i citaten om jag inte hade bevis för varenda ord som sas. Det var valrörelse och främst Bengt Westerberg och den socialdemokratiska ledningen bar sig riktigt illa åt - den sistnämnda lät meddela, genom ordföranden i riksdagens konstitutionsutskott, att det skulle bli som Weimarrepubliken (som bidrog till att föda fram Hitler) om vi kom in i riksdagen och bröt upp den gamla blockpolitiken betonghäckande.

Vilka är då riskfaktorerna i FN:s sammanställning? Jo, följande.

1. Växande efterfrågan på kött. När MP redan då hävdade att vi per capita åt för mycket kött suckades det vilt bland de andra partierna. Man gjorde sig roliga över att det serverades vegetariskt på MP:s kongresser. Inte minst SVT:s kommentatorer var ironiska.

2. Den industrialiserade djuruppfödningen. När MP demonstrerade mot djurfabriker sågs det som ett lustigt inslag i den politiska debatten. Tanken att stoppa import av kött som "producerats" på ett i Sverige förbjudet sätt hånades vilt av inte minst Folkpartiet. Bengt Westerberg försvarar för övrigt barnarbete i debatten som hölls hos Veckans Affärer, barnarbete var att ses som ett steg i utvecklingsmodellen för att stärka fattiga länders ekonomi.

3. Ökad exploatering av vilda djur. Tja, att motsätta sig detta har varit en grundbult för oss som identifierar oss som gröna, självfallet förlöjligades vi, inte minst i SVT, när kongressen beslöt att MP skulle arbeta för att vilda djur skulle bort från cirkus.

4. Urbanisering ökar riskerna. Möjligheten att leva och verka på landsbygden för de som så vill skulle skärpas, enligt Miljöpartiet. Bland annat krävde vi i riksdagen redan 1988 att bostadstillägget (som främst går till stadsbefolkning med höga bostadskostnader) skulle ersättas med ett bastillägg (som enbart tar hänsyn till inkomsten och därmed också ger landsbygdsbefolkning med höga transportkostnader likvärdigt stöd.

5. Resor och transporter ökar riskerna för att zoonotiska sjukdomar uppstår och sprids. I SvD påpekas att Sverige utmärker sig genom att flyga mer än fem gånger mer än det globala genomsnittet. När MP problematiserade globaliseringens avarter och livsmönster så kritiserades vi för att vara nationalister, för att inte tala om ståhejet det blev när partiet krävde flygskatt...

6. Förändring i livsmedelskedjorna ökar överföringen av sjukdomar och smitta. "Vi behöver odla mer småskaligt och åta mycket mer svenskproducerat", meddelas i Svenska Dagbladet. Men det var ju det som var en så hemsk tanke när Miljöpartiet drev frågan! Flödet av livsmedels skulle ju öka som en del av "moderniteten" och "utvecklingen" påstod man och skakade på huvudet åt Miljöpartiets argumentation som är exakt densamma som i FN:s nya sammanställning. Varför fattade man inte för länge sedan? Blinda på ena ögat?

7. Klimatförändringar medför att fler sjukdomar likt covid-19 kommer att uppstå, sjukdomsutbrott kommer att öka vid högre medeltemperatur - det gäller virus såväl som andra typer av sjukdomar. Jamen, självklart är det så. Det räcker med grundkunskaper för att fatta det. Men den ekonomisk tillväxten ansågs viktigare än att fasa ut fossila bränslen. MP:s första presskonferens om klimatfrågan hölls 1986. Ingen kom. Vi gjorde om det. En kom. Blev en notis.

Det är märkligt och tragiskt att det skall behöva ta decennier innan självklarheter skrivs ner i de stora rikstidningarna, samma tidningar som ofta hånat de som fattat för länge sedan. Var är skälet till att oviljan varit så stor att förstå och dra konsekvenser av det man förstått?

Rädslan att den ekonomiska tillväxten skall hämmas, att den heliga globaliseringens avarter skall synliggöras och det som så många frontpersoner - inte minst partier som anser sig vara liberala och socialdemokratiskt - uppfattat som modernitet avslöjas som ideologiskt flum.

Lite tragiskt, för en del av oss som var med från början i Miljöpartiet, är att budskapen som vi försökte leverera till stod del lagts i källaren av de nya "ledargenerationerna" just innan det att de tvärtom blev aktuella. De som försökt plocka upp det från källaren har avspisats som "plakatpolitiker".

I de grönas källare lagras en skattkista. Lyft på locket! Se till att de som sitter på det där locket och därmed gör det så svårt att öppna skattkistan förflyttas till något annat ställe. De har ställt till nog i tron att de regeringsduglighet är tystnad och begravning av sådant som kan vara besvärande i umgänget med den socialdemokratiska ledningen. Men, det är min övertygelse, det finns massor med socialdemokratiska gräsrötter som fattat, liksom det finns socialliberaler gömda bakom marknadsliberalernas dumdryga pladdrande.

Nog finns ekohumanister kvar inom det nyliberala Centerpartiet? Och medkännande konservativa, var tog de vägen när den inskränkta nationalismens och främlingsfientlighetens galjonsfigurer motade bort dem? Och de helgjutet gröna, hur vore det om fler av dem reste sig och sa att det får vara nog nu?