Några rader ur min nya bok:"Inom humanekologin beskrivs ofta människan som ett klassificerande djur med en hjärna som har fäbless för att sortera och rangordna. Allt för att skapa någon sorts ordning och struktur på ett för hjärnan energisnålt sätt.
Eftersom rasism inte bara bygger på okunskap utan också på hjärnans fäbless för lättja och rangordning så ligger den som ett spöke över de flesta samhällen. Det behövs inte mycket för att spöket skall få liv.
Som väv för hur vi ser på världen och dess människor ligger medvetna eller omedvetna stråk av det som byggt vår västerländska kulturs vurm för rangordning och hierarkier. Skapelsens krona, som det så vackert heter, var under århundraden inte människan i sig, utan den vite mannen. Europén. I äldre skildringar är det, i vår del av världen, framför allt den kristna tron som utgör ramen för civilisationen. Den vite kristne mannen ger sig ut i världen för att, som det så vackert heter, civilisera folk.
Det är utifrån detta arv vi måste resa oss, skaka av oss sådant som vi
kanske inte ens är medvetna om. Vi måste krypa ur föreställningar om den
andre, måste sluta tala om kollektiv och om ”folket” och se individer.
Det är bara om vi ser individen vi kan vaccinera oss mot rasistiska
fördomar och föreställningar. Vilket är en av de mest grundläggande
förutsättningarna för att skapa fred med oss själva som art."
