Utdrag ur Vad ska vi ha samhället till? "För att förmänskliga hela operationen hade bomberna fått namn med en liten kul klackspark: bomben över Hiroshima hade fått namnet Lilla Pojken. För att piloterna som släppte bomben skulle orka hade de, som så många soldater i så många krig, fått kyrkans välsignelse. De hade också fått höra att japanerna tillhörde en lägre stående ras. Rent av en ond ras. Hur skulle piloterna annars stå ut med vetskapen att den bomb de fällt hade utrotat tiotusentals barn, stekt tiotusentals kvinnor, förött en hel stad med alla dess människor med sina skratt, sina förälskelser, sina tårar och sina sorger? Nog är det lättare att göra det mest vedervärdiga om kyrkan gett sin välsignelse och med tron att ens gud nickar bifall. Nog är det lättare att avrätta människor om dessa kan betraktas som en annan sort, en lägre stående sort som är… just ond.
Med rasismen som vapen gick det utmärkt att bygga utrotningsläger i Nazityskland, med rasismen som verktyg har maktens män förmått vänner att bli fiender, med rasismen som verktyg hälldes 72 miljoner liter Agent Orange över Nordvietnam. Med rasismen som hjälp har krimtatarer tvångsförflyttats, afrikaner skeppats på slavskepp över haven, romer utestängs från rösträtt och folkmord genomförts. Med rasismen som hjälp fälldes bomberna över Hiroshima och Nagasaki. Rasismen, den hierarkiska trappan, klassificeringen, detta otyg som får homo sapiens att bete sig så vedervärdigt mot sina medmänniskor. Detta kollektivistiska otyg som ligger och lurar, kanske i oss alla. Detta otyg som aldrig bör gödas. På någon nivå. Vare sig globalt, nationellt eller lokalt."
