När jag för länge sedan såg den här tavlan första gången funderade jag på vad som fanns i flaskan. Morfar var absolutist så han skulle i vart fall inte ha sprit i den. Innan han blev skomakare arbetade han på tändsticksfabriken i Växjö. Efter några år fick han en idé för att förbättra tillverkningen. Han gick upp till arbetsledningen, bockade och när de frågade vad han ville så inledde han med att säga "Jag har tänkt...". Han blev avbruten direkt av chefen som sa: "Hansson behöver inte tänka, här är det vi som tänker". Morfar vände han på klacken och gick hem och kom aldrig tillbaka. Sen försörjde han familjen som skomakare istället. Fem barn, varav ett dog i spanska sjukan.
När jag som mycket liten hälsade på - en lång tågresa från Stockholm var det - fick jag en alldeles blank silvertvåkrona av honom. Då var han gammal, hörde dåligt och sa inte mycket.
Jag undrar fortfarande vad som finns i flaskan. Varför den står där, hade inte kompositionen varit bättre om det varit tomt under jackan? Eller är det så att den förankrar jacken med bordet, vilket nog behövs eftersom det finns så mycket annat som hänger från taket. Teorierna är många. Kanske är det så att det var just så det såg ut, det som konstnären avbildade? Nej, troligen inte.
Vad ville konstnären ha sagt med den där flaskan? Samma fundering varje gång jag ser tavlan.
Snart öppnar Nationalmuseum igen. Planen är att det skall ske den 16 juni.
Vi är några gamla skolkamrater som brukar träffas någon gång per månad, göra ett kulturbesök och käka utdragen lunch, dricka en flaska champagne i solen på våren i grönskan någonstans i ungdomsstaden. Nu tillhör vi riskgrupp (det som statsepidemiologen har oförskämdheten att kalla äldre-äldre trots att det är vi som håller igång samhället för våra medelålders) och sliter inte våra skor på Nationalmuseum i vart fall. Men frågan kvarstår: vad finns i flaskan?
Konstnärens syster var förresten kompositör, skrev bland annat de här. Ingen av dem behövde gå i trasiga skor.
