Saknad

Solen rodnar i nordväst
se dej om, du jordens gäst
invid almen som till sist
börjat falla kvist för kvist
gråt och glädje glimtar till
som ett solregn i april
att vi lever, att vi dör
kan vi knappast lastas för

Sköra minnen kom och gick
i den lugna stund vi fick
innan larmen gick igång
och vi glömde jordens sång
gäckad kärlek, gammalt groll
spelar tids nog ut sin roll
men det stora sveket känns
tills vi nalkas tidens gräns

Nattens oro, tidens krav
ger mej lust att kliva av
medan benen alltjämt bär
till en vän jag håller kär
låt oss hedra ljusets kraft
och den goda tid vi haft
men nu vitnar än en alm
och den får min aftonpsalm
Text: Ola Magnell

 Bild: Carl Fredrik Hill