För det
första: När regeringsföreträdare hävdar att det är fel att hota med
misstroendeförklaring mot en minister för den politik som förs - och
inte för egna misstag - så är de ute på hal is. Eller snarare: hycklar.
Man har nämligen gjort samma sak själva. Det skedde 2012.
Då var det S, MP, V och SD som hotade med misstroendeförklaring om inte den dåvarande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, mot regeringens vilja, ändrade regelverket för sjukskrivnas arbetsförmåga så att de tidigare reglerna skulle återtas. Kristersson ändrade. Hotet räckte.
För det andra: Regeringen behöver alls inte avgå för att ett statsråd röstas bort. Det är inte de som hotar med misstroendeförklaring som avsätter regeringen. Det är i så fall Löfven själv.
För det tredje: Kritik från S och MP har framförts för att V i realiteten gör upp med SD. Det kan man förstås vara kritisk mot. Men såväl S som MP gjorde gemensam sak med SD när de 2012 hotade med misstroendeförklaring mot Ulf Kristersson. Det är lätt att se flisan i den andres ögon men inte bjälken i de egna.
Slutsats: Ja, det är riktigt att hota med misstroendeförklaring. Annie Lööf och Martin Ådahl har drivit fram förslag som är absurda och som inte stöds av nästan någon annan. Nyval? Nej, det blir det inte. Att Centern skulle gå till val på en idiotfråga är uteslutet, därmed kommer man att släppa sitt krav på privatiseringar.
Det förekommer alltså hårda ord från Socialdemokraterna och MP med
anledning av att Vänsterpartiet tagit initiativ till
misstroendeförklaring. Som således fått stöd av KD, M och SD.
I debatten förekommer inslag som uppenbart är till för att förvirra.
Det är visserligen helt riktigt, som S framför, att neddragningen av Arbetsförmedlingens kontor till stor del är följd av att M och KD fick igenom sin budget i riksdagen med hjälp av SD. Men det är ju inte det misstroendeförklaringen i första hand handlar om, inte i andra hand heller. Så den debatten är till för att retoriskt förvirra.
Det handlar om privatisering av Arbetsförmedlingen - det vill saga att privata aktörer skall sköta det konkreta arbetet. M och KD, som i princip är positiva till privatiseringar, anser att just Arbetsförmedlingens uppgifter inte lämpar sig för privatisering. De försökte sig på detta, i mindre skala, under Reinfeldtregeringen och lärde sig att det inte fungerar.
De som inte lärt sig är Annie Lööf och Martin Ådahl - den sistnämnde är någon sorts nyliberal ideolog inom Centern. Det är dessa två som drivit igenom förslaget på privatisering.
Minns ni Stureplanscentern? Där hörde Annie Lööf hemma politiskt när hon tog över partiledarskapet som nyliberalismens främste företrädare bland partiledarna. Att Centern står till höger om Moderaterna i ekonomiska frågor - det gäller i snart sagt all ekonomisk politik - hade förstås aldrig skett under tidigare partiledare som Torbjörn Fälldin eller Olof Johansson. De kallade, ofta med en fnysning, Moderaterna för bolagshögern. Centern hade en ekohumanistisk grundsyn med socialkonservativa inslag, nu har man en nyliberal grundsyn över hela fältet.
Här skrev jag om Stureplanscentern.
Då var det S, MP, V och SD som hotade med misstroendeförklaring om inte den dåvarande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson, mot regeringens vilja, ändrade regelverket för sjukskrivnas arbetsförmåga så att de tidigare reglerna skulle återtas. Kristersson ändrade. Hotet räckte.
För det andra: Regeringen behöver alls inte avgå för att ett statsråd röstas bort. Det är inte de som hotar med misstroendeförklaring som avsätter regeringen. Det är i så fall Löfven själv.
För det tredje: Kritik från S och MP har framförts för att V i realiteten gör upp med SD. Det kan man förstås vara kritisk mot. Men såväl S som MP gjorde gemensam sak med SD när de 2012 hotade med misstroendeförklaring mot Ulf Kristersson. Det är lätt att se flisan i den andres ögon men inte bjälken i de egna.
Slutsats: Ja, det är riktigt att hota med misstroendeförklaring. Annie Lööf och Martin Ådahl har drivit fram förslag som är absurda och som inte stöds av nästan någon annan. Nyval? Nej, det blir det inte. Att Centern skulle gå till val på en idiotfråga är uteslutet, därmed kommer man att släppa sitt krav på privatiseringar.
Det förekommer alltså hårda ord från Socialdemokraterna och MP med
anledning av att Vänsterpartiet tagit initiativ till
misstroendeförklaring. Som således fått stöd av KD, M och SD.I debatten förekommer inslag som uppenbart är till för att förvirra.
Det är visserligen helt riktigt, som S framför, att neddragningen av Arbetsförmedlingens kontor till stor del är följd av att M och KD fick igenom sin budget i riksdagen med hjälp av SD. Men det är ju inte det misstroendeförklaringen i första hand handlar om, inte i andra hand heller. Så den debatten är till för att retoriskt förvirra.
Det handlar om privatisering av Arbetsförmedlingen - det vill saga att privata aktörer skall sköta det konkreta arbetet. M och KD, som i princip är positiva till privatiseringar, anser att just Arbetsförmedlingens uppgifter inte lämpar sig för privatisering. De försökte sig på detta, i mindre skala, under Reinfeldtregeringen och lärde sig att det inte fungerar.
De som inte lärt sig är Annie Lööf och Martin Ådahl - den sistnämnde är någon sorts nyliberal ideolog inom Centern. Det är dessa två som drivit igenom förslaget på privatisering.
Minns ni Stureplanscentern? Där hörde Annie Lööf hemma politiskt när hon tog över partiledarskapet som nyliberalismens främste företrädare bland partiledarna. Att Centern står till höger om Moderaterna i ekonomiska frågor - det gäller i snart sagt all ekonomisk politik - hade förstås aldrig skett under tidigare partiledare som Torbjörn Fälldin eller Olof Johansson. De kallade, ofta med en fnysning, Moderaterna för bolagshögern. Centern hade en ekohumanistisk grundsyn med socialkonservativa inslag, nu har man en nyliberal grundsyn över hela fältet.
Här skrev jag om Stureplanscentern.
