Jag var tio år och satt på Råsundas östra läktare tillsammans med farsan och brorsan när Djurgården tog hem fotbollsguldet den 10 oktober 1959. Det var mitt första guldmatch.
Jag har sett flera därefter. 1964 och 1966 inte minst. Nu är det dags igen. Guldavgörande match. Inte som när jag som tioåring delade läktare med 50.749 andra.
Den här gången i Norrköping, där de flesta läktarplatser lär vara vackert randiga i himmelsnyanser.
Men ingenting går upp mot 1959. Vilket lag! Järnkaminer av bästa märke. Knivsta, Sigge Parling, Tjalle Mild, Tumba, Birger Eklund, Arne Arvidsson, Lilllappen Hellström, Jompa och Lasse Boström. Oövervinnerliga, slitvargar, hårda.
Farsan fick sluta gå på derbyn mot AIK, läkaren varnade för hjärtkollaps. Vid ett derby, på sextiotalet, svor och skrek figuren som satt bakom mig - han var AIK:are. När jag vände mig om fick jag se att det var min fromme och milde lärare i religionshistoria. Jag fick högsta betyg i religion...
