MP:s dag igår i Visby, rosornas stad. (Bilderna är dock hemifrån, jag skippade Visby i år). Stillsam fråga till den "fria pressen": varför har ni ägnat tiofalt mer spaltutrymme åt Liberalernas partiledarbyte än det språkrörsbyte som Miljöpartiet gjorde,
Vilken nyhetsvärdering ligger bakom det? Faktum var ju att MP:s språkrörsval pågick ända in i kaklet, att MP:s process var lika öppen som Liberalernas, att kandidaterna olika inriktningar var minst lika intressanta som de liberala kandidaternas.
Liberalerna är mindre än Miljöpartiet som dessutom sitter i regeringen. Ändå fyller den "liberala pressen" sina sidor - inte bara ledarsidor utan nyhets- och andra opinionssidor - betydligt mer med sitt eget lilla parti.
Förstår att den "fria pressen" är mer positivt inställd till partier vars idé genererar mer reklamintäkter än ett parti som snarare vill skapa frirum från reklam. Men kalla det då inte fri press, utan reklamberoende press.
Hur kommer det sig att public service gjorde samma val: massor om Liberalerna, mycket lite åt Miljöpartiet. Hade intresset för MP ökat om fler fått vetskap om den debatt som rådde? Hur som helst: snacket om "fria medier" är synnerligen tveksamt, jag håller med gamle SvD:s chefredaktör Mats Svegfors som i en debatt med en ungmoderat ställde just frågan: hur fria är de fria medierna egentligen?
Vad hade hänt om medierna speglat språkrörskampen med samma intresse som man speglade sina gunstlingar i Liberalerna? Per Bolund höll ett tal som helt var inriktat på miljö- och klimat utan att nämna rättvise- och fördelningsfrågan en enda gång. Så de som röstade på Magnus Wåhlin till språkrör lär fått vatten på sin kvarn. Det var ju just den frågan som splittrade bilden av de två kandidaterna.
