Jag saknar henne, den lilla tjejen med de sorgsna ögonen i den stora aulan.

"Finns det verkligen någon framtid? Jag fick frågan efter en föreläsning i en gymnasieskola.  Frågan kom så direkt, ärligt och sorgset att den brände fast i mig. Tjejen som frågade hade, under den formella frågestunden, ställt frågor om allt från miljöförstöring och djurens rätt till hur det ekonomiska systemet fungerar. Nu stod hon framför mig. Hon var allvarlig. Hon hade sorg inför framtiden. Det syntes i hennes ögon och hördes i hennes röst. Hon ville veta om hon någonsin skulle kunna ge trygghet till sina barn. Hon ville veta vad pengar egentligen är, vilken trygghet som finns i pengar."

"Hon var påläst, ställde de svåra frågorna och visste nog de flesta svaren. Ju mer hon hade förstått, ju mer förundrad hade hon blivit. Hon berättade att när förundran hade övergått till oro började en märkvärdig känsla av sorg krypa i henne. Hon hade förstått att hela det ekonomiska systemet till förskräckande stor del bygger på illusioner. Att marknadens aktörer bygger korthus som vi alla förväntas söka skydd i.

Vi brevväxlade en del, den lilla tjejen i den stora aulan och jag. Ibland låg jag sömnlös efter de där breven. Hon skrev i breven om den levande ekonomin och om den döda. Den levande ekonomin bygger på solens strålar som gröna växter kan omvandla så att djur och människor kan leva. Den döda ekonomin som baseras ut i Ekonomiekot och av börsanalytiker. Och det bisarra att de som förmedlar budskapen om världens tillstånd ägnar mångfalt mer åt den döda ekonomin än åt den levande."

Läs ledaren här.