Det är något sjukt om en rödgrön regering tvingas administrera en borgerlig budget. Det är tragikomiskt om det slutar med att klimatminister Isabella Lövin blir den som formellt avvecklar flygskatten. Och sänker priset på diesel. De gröna väver in sig i allt snårigare mönster med motivet att det hade kunnat bli än värre annars. Det är sant. Det hade kunnat bli än värre annars. Men långsiktigt? Vore det inte bättre att synliggöra att man står för något annat än det man nu tvingas administrera som vore man tjänstemän och inte politiker.
Erkännes, det är en svår balansgång. Ska man vara kvar som minister med motivet att man har möjlighet att formulera bisatser även om huvudsatserna går en emot? Blir det till slut inte helt förvirrande för de väljare som är sådär lagom intresserade av politiken? Vilket tycks vara de flesta. Hur går det då långsiktigt? I nästa val?
Jag är övertygad om att De grönas stora misstag har varit att ta så lätt på opinionsbildning för de systemförändringar som dess ideologiska grund ändå kräver. Hur många väljare idag kopplar samman frågor om sänkt arbetstid, militär nedrustning och medborgarlön med klimat- och miljöfrågan? Knappast någon. Kopplingen har ju upphört i den politiska retoriken med dess opinionsbildning. Politiken bedrivs därmed i stuprör. De grönas stuprör är grönare än de borgerligas. Sant. Men det blir likt förbannat bara ett stuprör, inte en sammanhängande väv. Det är det som är den snuttifierade politikens förbannelse. Drömmen om ett annat samhälle reduceras alltför mycket till några hundra kronor i flygskatt. Ett gott steg i stupröret, men som en flugskit på väven. Och nu, om man väljer att sitta kvar i regeringen, skall man till och med låta flygskatt och dieselskatt rinna ut."
Hela ledaren finns här:
