Så marcherar vi vidare...

Så har vi röstat, 

i en värld där en röst betyder allt mindre,

där en dollar betyder allt mer, 

där politik och delaktig demokrati

reduceras till termer.

 Där den betingande makten

vräker sin propaganda

över oss alla:
"Konsumera mer, din jävel,
gör din plikt,
även om det krossar vår planet."

Så sitter vi där i vår

konsumtionsburka,

som duktiga idioter,

i ett ekonomistiskt hjul,

som snurrar allt fortare.

Till kuggar för dess överlevnad

har vi blivit.

Och vi matas

med tron att vi har frihet

trots att den är en illusion

som begränsar vår frihet.

Så är det val.

Vi kan välja mellan partier

som far fram i höger eller vänster

körfält mot samma mål 

om än i olika hastighet 

och i fordon

målade i olika färger.

Förlåt oss vår skuld.

Förlåt oss, som tappat tron,

 för att vi

inte gett ett bättre val

än de som stått 

till förfogande.

Gett ett gott bud om mer

än laddstolpar, militär upprustning,

mer handel, mer transporter, mer tillväxt,

mer varor, mer arbete, mer konsumtion, mer

av allt som är på väg att krossa

de planetära processer som gör det

möjligt för oss att kunna leva

anständiga liv och upprätthålla demokrati.

Och ni,

som deltagit i förlossningen

av floskler,

ni som påstår att ni går framåt, 

trots att ni går framåt i ett tåg som backar,

ska vi förlåta er?

Uppriktigt sagt, 

jag vet inte.

En del av er marscherar
med uniform,
andra av er är förklädda,
men likt förbannat
marscherar ni.
Fred på Jorden,
fred med jorden
verkar vara er främmande.