måndag 10 september 2018

Så marcherar vi vidare...

Så har vi röstat, 
i en värld där en röst betyder allt mindre,
där en dollar betyder allt mer, 
där politik och delaktig demokrati
reduceras till termer.
 Där den betingande makten
vräker sin propaganda
över oss alla:
"Konsumera mer, din jävel,
gör din plikt,
även om det krossar vår planet."

Så sitter vi där i vår
konsumtionsburka,
som duktiga idioter,
i ett ekonomistiskt hjul,
som snurrar allt fortare.
Till kuggar för dess överlevnad
har vi blivit.
Och vi matas
med tron att vi har frihet
trots att den är en illusion
som begränsar vår frihet.
Så är det val.
Vi kan välja mellan partier
som far fram i höger eller vänster
körfält mot samma mål 
om än i olika hastighet 
och i fordon
målade i olika färger.
Förlåt oss vår skuld.

Förlåt oss, som tappat tron,
 för att vi
inte gett ett bättre val
än de som stått 
till förfogande.
Gett ett gott bud om mer
än laddstolpar, militär upprustning,
mer handel, mer transporter, mer tillväxt,
mer varor, mer arbete, mer konsumtion, mer
av allt som är på väg att krossa
de planetära processer som gör det
möjligt för oss att kunna leva
anständiga liv och upprätthålla demokrati.

Och ni,
som deltagit i förlossningen
av floskler,
ni som påstår att ni går framåt, 
trots att ni går framåt i ett tåg som backar,
ska vi förlåta er?
Uppriktigt sagt, 
jag vet inte.

En del av er marscherar
med uniform,
andra av er är förklädda,
men likt förbannat
marscherar ni.
Fred på Jorden,
fred med jorden
verkar vara er främmande.