tisdag 26 juni 2018

Luttrad



Jag tillsammans med Per Gahrton och Peter Eriksson.
Jag har blivit luttrad. Bryr mig inte längre så mycket om partiernas valmanifest som om dess partiledningar, bryr mig mindre om vad de säger i valdebatter och mer om vad de sagt under mandatperiodens riksdagsdebatter. För en sak vet jag efter mina år som språkrör: som innehavare av en sådan position kan man välja och vraka - ur valmanifest och partiprogram - vilket man lägger ner sin kraft på.

Det är därför jag hellre vill se ett radikalt grönt ledarskap  än ett ledarskap som kallar radikal politik för plakatpolitik.

Det är därför jag hellre vill se genuint modiga politiker som vågar sticka ut hakan än sådana som räds för att göra det. Det är därför jag hellre vill se nya spåkör - när dessa skall väljas - som varit kritiker än sådana som varit delaktiga i den löfvenska regeringen.

Det är därför jag hellre ser sådana som känns äkta än sådana som gjort karriär på att vara  suveräna kommunikatörer med trevlig framtoning.

Det var det.