Jag vänder mitt ansikte mot kosmos och ropar desperat: För i helvete, ge oss Televerket tillbaka!
Televerket kunde vara surt, buttert och byråkratiskt. Men ringde man till lokalkontoret fick man tala med samma dam varje gång, och nog kom samma gubbe hem för att fixa om något blivit fel. Det kunde ta några dagar, eller veckor om man skulle sätta in en ny telefon. Men det var trots allt redigt.
Nu har jag drabbats av Framtidens nät. Det är så Telia kallar det mobila system som skall fungera när man rivit kopparledningen på landsbygden. Det är ett bra namn, “Framtidens nät”. Det kan nog fungera i framtiden. Men inte nu.
Vi som blev frustrerade över Televerket hade förvisso skäl för det. Men i jämförelse med det moderna, kommersiella Telia - det gäller förstås också de andra “spelarna” i branschen - var man ett under av redighet. Dom ser sig inte som till för medborgarna, dom ser sig som spelare.
Låt mig berätta hur marknadsaktören fungerar. Framtidens nät är mobilt och kräver router som på landsbygd emellanåt kopplas till en antenn på huset eftersom täckningen är usel. Denna installerades efter en tidsspann som får en sengångare att framstå som rena rama sprintern. Man hade mer bråttom att koppla ur kopparledningen. Man är ju spelare.
Efter en tid visar det sig att routern har problem, så efter många telefonsamtal - först till en Teliasupport där man inte berättar direkt att man inte har med Framtidens nät att göra - kommer en vänlig själ fram till att den måste bytas ut. Så man skickar en ny router.
Och då börjar livet ta sig nya former. Jag ringer supporten.
Jag finner mig själv stående i ett träsk och tar gång på gång avstamp för att förklara för ständigt nya och vänliga damer och herrar som heter allt från Sanna och Linn till Robert och Manne, som talar allt från godmodig norrländska till svårtydd skånska, som kanske är förlagda i Stockholm eller Umeå eller Bombay eller var det nu kan vara. Jag förklarar att det inte går att sätta in antennsladden i den nya routern.
Det är detta faktum - att antennkontakten inte passar i routerns fäste för antennkontakt - som nu tar oanade former i verbalt vansinne, ihärdigt värnande av rutiner och en spelares alla sjukdomssymtom...
Jodå, säger Sanna och Linn, Robert och Manne och några till som man valsar runt hos i en evig helvetesdans. Det är samma sorts kontakt i den nya routern som i den gamla, så det är bara att sätta in den så fungerar det. Jag förklarar att så inte är fallet. Jodå, säger de allihopa. Allt är vänligt, men slemmigt, alla nya figurer på supporten säger att de skall fixa problemet, men ingen fixar det, man snurrar runt och ingen tar ansvar för någonting. Jag kan skicka ett foto av kontakterna, men det tycks vara mot rutinerna att ta emot foton på antennkontakter.
Det handlar alltså om något så simpelt som en antennsladd som skall sättas in i den nya routern. Den satt ju så fint i den gamla. Men funkar inte till den nya routern. Jodå, säger Sanna, Linn, Robert och Manne och några till med förnamn. Nej, säger ja. Kontakten på antennsladden är för stor och har fel form för den nya. Nejdå, säger alla förnamnen. Det är samma anslutning på den nya routern som på den gamla, envisas alla förnamn.
Så håller det på flera dagar. En del låter mig vänta medan de talar med tekniker, det tar sin tid och sedan återkommer de och säger att teknikerna säger att det bara är att trycka in antennen. Jag försöker få någon enda jävel att begripa att det inte går. Jodå, säger alla förnamnen och nu börjar de låta som om de är övertygade om att jag är dum i huvudet. För hur svårt kan det vara att trycka in en antennsladd i en router?
Så, till min stora glädje meddelar plötsligt en ny man på supporten - en man med efternamn - att man ska skicka en tekniker. En sådan skall ta kontakt redan nästa dag för att vi skall komma överens om en tid när hen kan komma och trycka in antennjäveln i den nya routern… Kan ni inte bara skicka en ny hane som jag kan sätta på antennsladden, försöker jag. Det är emot rutinerna, får jag höra.
Ingen tekniker ringer, efter ett antal dagar ringer jag supporten igen och undrar varför ingen hört av sig. Men först måste jag för sjunde gången berätta hela min lidandes historia för ett nytt förnamn. Detta förnamn förklarar sedan att ärendet backat. Man har, utan att meddela mig, beslutat att inte skicka en tekniker ty rutinen är att sådant att en kundjävel skall klara själv att trycka in en antennsladd i en router. Men kan ni inte bara skicka en ny kontakt till antennsladden så byter jag ut den gamla som inte funkar. Det är ju som en vanlig gammal mossig teveantennkontakt, inget märkvärdigt. Det är emot rutinerna, får jag höra. Ännu en gång. Vi gör inte så. Och jag får åter höra att det är identiska kontakter på den gamla och den nya routern. Nu börjar jag bli förbannad, vilket drabbar det stackars förnamnet av kött och blod som sitter i supporten.
Jag tar det en gång till: Antennsladden avslutas med en kontakt som är sexkantig, den gick att trycka in i den gamla routern men inte i den nya eftersom det på den skall skruvas in en rund kontakt. Så är det inte, får jag veta. Jamen, jag sitter ju med såväl antennsladden som den gamla och den nya routern framför mig, jag tittar på dem just nu, och jag ser ju för fan hur det ser ut. Våra rutiner säger att det är identiska kontakter, säger rösten från Stockholm, Umeå, Bombay eller möjligen helvetets förgård.
Så håller det på vecka ut och vecka in… Jag ringer i hopp om att någon av alla de förnamn jag får tag i skall begripa. Till slut händer det. Ett förnamn som också presenterar sig med ett efternamn säger att det kanske är olika kontakter… att den nya vita fina routern kanske har en annan lösning än den gamla... Jag tror jag är i himlen efter att ha vandrat runt i det stora kommersiella bolagets helvetesringar i två veckor. Produktionsfel kanske, eller något annat, säger mannen med efternamn. Säger du det, säger jag.
Det är just då jag riktar mitt ansikte mot himlen och desperat ber någon okänd makt i kosmos att ge oss Televerket tillbaka. Gammalt, mossigt, byråkratiskt men fan så mycket bättre än nya, moderna och slemmiga kommersiella bolag där man möts av aldrig så trevliga Sannor, Lindor och Robertar som säkert gör sitt bästa men som fastnat i en byråkrati de också. Rutinerna är sådana.
Telia tar ju bra betalt om man köper någon tjänst av dem, hur mycket betalar de när kunden tvingas sitta timme efter timme och berätta samma sak gång på gång för ständigt nya förnamn som har sina rutiner och anser att de talar med en idiot som inte kan koppla in antenn i för den avsett kontakt?
Den ärans man som frälste mig från ondo, och som hade ett efternamn, skall nu kontakta teknikerna… De har backat ärendet en gång förut, säger jag. Jag skriver att de skall kontakta dig, säger mannen med efternamnet. Gör dom inte det blir jag förbannad, säger efternamnet. Då är vi två, säger jag.
Och tro det eller inte. Så småningom ringer en tekniker och berättar att de kommer två stycken för att hjälpa till med en antennkontakt… De kommer. Tittar på antennsladden, dess kontakt, på den nya routern och säger: Den går ju inte in här.
Ni kan väl byta kontakt, säger jag. Sådana finns inte, säger teknikerna. Vi måste byta hela antennen, dra nya sladdar och borra upp hålet i väggen. Det gör man, en ful svart sladd spikar man fast på väggen, den gamla var vit eftersom den då lite snyggt kunde följa en vit list på huset. Vi har bara antenn med svart sladd, säger teknikerna och ber att få låna en skiftnyckel.
Så kopplas det in. Tyvärr har Telias Framtidens nät inte skickat ett nytt simkort som passar till den nya routern, de ber mig sätta in det större som satt i den gamla… Det går inte. Av naturliga skäl. Jag började ana ett nytt helvete…
Men. Det är fint att man inte lever i en krigszon eller i ett land där mat fattas. Man bor i ett land där marknaden och förnamnen tagit över och rutinerna är som de är, trots att det blir som det blir.
.
