Skit finns i alla partier. Till och med i Vänsterpartiet existerade en riksdagsledamot, tillika gruppledare, som åkte ut med fötterna före med anledning av sexuella trakasserier på fyllan - dömdes av tingsrätten dessutom. Råa skämt kunde höras i riksdagskorridorer emellanåt, en talman meddelade att män måste ha kavaj i talarstolen men att det för kvinnor räcker med helt och rent under. Företrädare för Ny demokrati kunde vara helt sanslösa i talet till och med i talarstolen. Och är väl det parti som likt SD haft mest dragningskraft på figurer med rasistiska åkommor.
Folk i riksdagen är som folk är mest.Men Sverigedemokrater tycks vara av ett särskilt virke. Vem skulle kunna tänka sig något annat partis företrädare gå omkring med aluminiumrör på stan, vem kan tänka sig något annat partis företrädare gorma om invandrade tjuvar trots att hen glömt väskan på krogen, vem kan tänka sig något annat partis företrädare sjunga nassevisor på en Finlandsfärja, vem kan tänka sig något annat partis företrädare ta avstånd från riksdagsvakt med invandrarbakgrund, vem kan tänka sig något annat partis företrädare stötta forum där rasism är legio?
Som sagt; nog finns det skit i alla partier - med eller utan fylla. Men borde inte de som gillar SD ändå begripa vad det är man legitimerar genom att gilla dem? Det är en tanke som ofta dyker upp. Hur mycket det än rensas ut så dyker det ständigt upp nya fall. Det är som porlande avloppsvatten - hur mycket man än säger sig rensa i dyngan dyker det upp mer. Det kan inte vara lätt att vara Sverigedemokrat som vill att partiet skall framstå som andra partier.Men det där som gör att det så ofta, jämfört med andra partier, flyter upp sådant man säger sig vilja rensa bort beror ju på att värdegrunden någonstans i djupen är som den är. Partiet har ju byggs på just den grunden. Att försöka rensa bort sådant som partiet var beroende av för att ta sig över fyra procent - och därmed nå riksdagen - för att nu försöka framstå som något rumsrent för att nå andra väljare är komplicerat, särskilt som man titt som tätt ser det ursprungliga pumpa upp till ytan.
Den senaste - med anklagelser om sexuella trakasserier resp lögner om detsamma - är bara naturligt i hela kedjan av sjuka inslag. Och det gäller oavsett vem som har rätt i sin tolkning - den som är berättat för TV4 och nu lämnar partiets riksdagsgrupp eller de som säger att det är lögn. Det är inte enstaka undantag som bär sig åt i SD, det är något av norm att bära sig åt.
Vulgariseringen av politiken sker lite varstans - från Trump som låter som en flåbuse på fyllan till marknadsföringen av europeiska högerpartier som låter politisk kritisk av invandringspolitik övergå till rasistiskt präglade utrop och massuppvigling. Vulgariseringen tog sig in i riksdagen med Ny demokrati och har fortsatt med Sverigedemokraterna. Till och med extremvänsterns alla bokstavskombinationer tycks i jämförelse vara ett under av intellektuell verkshöjd...Och då har det verkligen gått långt. Väldigt långt.
