Nato fyllde 50 år. MP hade budgetsamarbete med Socialdemokraterna. Likt förbaskat ansågs det vara i sin ordning att markera avstånd till Göran Perssons "Natofjäsk". Han hade farit till Washington och fjäskade medan fyrverkeriet i Jugoslavien bestod av bombmattor över var och en som befann sig på fel plats vid fel tillfälle.
Hur kommer det sig att partiet med rötter i fredsrörelsen nu, när man säger sig ha makt på riktigt, inte knystar om Sveriges närmande till Nato?
Tvärtom kovänder man när Löfven så kräver och ställer sig bakom Värdlandsavtalet, kniper tyst när det gäller höstens enorma militärövning i Sverige med bland annat USA:s marinkår, tittar med pinsamt rodnande kinder bort när vi steg för steg närmar oss Nato. Och nu accepterar att försvarsminister Hultqvist bär sig åt som i teve igår, som en hök i kärnvapenfrågan som borde få varenda grön politiker att öppet ta avstånd, öppet deklarera att MP aldrig kan acceptera att en regering, i vilken man medverkar, backar i frågan om kärnvapen.
Det må vara regeringsfähigt att tiga, men det är fan i mig inte grönt. MP håller på med pinsamt Natofjäsk. Har partiledningen ingen som helst ryggrad? Och riksdagsgruppen - är det inte dags att de som i tysthet mår illa slutar att tiga?
Kom igen nu, öppna dörrar och fönster och vädra ut! Sluta vara löjliga lakejer åt Peter Hultqvist!