Riksdagens snabbprotokoll
Protokoll 1995/96:76
Onsdagen den 27 mars
Kl. 9.00
Anf. 5 BIRGER SCHLAUG (mp)
Fru talman! Ledamöter! Ni som sitter på läktaren, alla ni som lyssnar på radio eller ser på TV, orkar ni en stund till? Jag tycker att det börjar kännas som det alltid känns i de här debatterna. Det är samma argu- ment.
Jag skall börja med att hålla med Gudrun Schy- man om en sak, nämligen att det är alldeles för många män som pysslar med ekonomi. Jag förstår att Gudrun Schyman gärna vill räkna in Vänsterns ekonomiska talesman i den ekonomiska skara som styr regeringens ekonomi, nämligen Johan Lönnroth.
I övrigt vill jag gratulera Göran Persson till att ha blivit president - förlåt, statsminister. Jag vill säga att jag väldigt mycket uppskattar Göran Perssons bild- språk. Det är mycket frodigt, mycket bra och mycket talande, tycker jag. I Aftonbladet för ett tag sedan uttryckte sig Göran Persson så här: EU är som en gammal förbränningsmotor. Den hackar och stånkar, men framåt kommer den.
Jag tycker att det här är en bra liknelse över hela EU-projektet. Förbränningsmotorn - en 100 år gam- mal uppfinning. Det har inte hänt så mycket med den. Den går på bensin och olja, ändliga naturresurser, och släpper ut en mängd skit i avgasrören.
Min vision om samhället och min vision om inter- nationellt samarbete är större än något som kan liknas vid en gammal hundraårig förbränningsmotor. Min vision är snarare solceller. Jag tror att det är där Gö- ran Persson och jag skiljer oss mest åt.
Jag är nämligen rädd för att Göran Persson saknar visioner och är mer förankrad i gårdagen och det gamla industrisamhället än vad som är nyttigt för Sverige. Jag är livrädd för att Göran Persson när han talar om ett hållbart samhälle menar armerad betong, inte ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle.
Det som verkar ligga i Göran Perssons pipeline nu är satsning på fossilgas, statsbidrag till Öresundsbro och Dennispaket, sämre villkor för handikappade och ökade klyftor i samhället. Jag hoppas att mina farhå- gor inte besannas. Kanske jag får svar i dag som säger att jag målar i svart när det gäller Göran Perssons eventuella visioner om samhället.
Men vad menas med ett ekologiskt hållbart sam- hälle? Vilka svar har Göran Persson på frågorna om trafiken, om den biologiska mångfalden, om kemika- liseringen, om jordbruket, som efter Centerns och Socialdemokraternas uppgörelse släpper ut ännu mer kväve till haven än tidigare?
Det blir en stor EU-debatt i morgon, så jag skall inte prata så mycket om EU. Men jag vill ändå ta upp "galna ko-sjukan" litet grand. Värre än "galna ko- sjukan" är nog EU:s galna regler som gör att vi i vårt land och i andra länder inte har rätten att kräva ur- sprungsmärkning på livsmedel. Detta är alldeles kopi- öst, att man inte har den lagliga rätten att kräva ur- sprungsmärkning. Jag tycker att det är ytterligare ett skäl till att kräva en utträdesparagraf, så att svenska folket har en möjlighet att ta sig ur det här eländet
om de så skulle önska.
När det gäller EMU har Göran Persson dessutom sagt något mycket klokt: Medlemskap i EMU är mycket större än medlemskapet i EU. Det är en bra bild, för det är precis så det är. Medlemskap i EMU är större än medlemskap i EU. Det borde föranleda Gö- ran Persson, som tyckte att det var okej med en folk- omröstning om EU, att acceptera en folkomröstning om EMU. Vi är faktiskt överens om, som vingåkers- bor vi båda är, att EMU är större än EU.
Jag skulle vilja ta upp fem stycken aktuella frågor, som på många sätt innebär ett nytänkande och något av en grön revolution.
Jag skall börja med att prata om fastighetsskatten. Jag menar att fastighetsskatten slår blint. Den läggs på fiktiva värden, fördyrar boendet och inskränker män- niskors möjlighet att leva ett liv i frihet. Dessutom får den som satsar på energihushållning med energiglas i fönstren, miljövänlig uppvärmning osv. en högre fastighetsskatt. Är det verkligen vägen till ett hållbart samhälle, att låta dem som gör miljöinvesteringar få betala straffskatt? Är det det som är ett hållbart sam- hälle? Är det det som är vägen till ett hållbart samhäl- le? Måste inte Göran Persson liksom hela miljörörel- sen inse att vi måste göra om fastighetsskatten?
Jag skulle dessutom vilja se en avveckling av fas- tighetsskatten för normala hushåll, kanske som en del av en skatteväxling. När energi- och miljöskatterna ökar vill vi att arbetsgivaravgifterna och egenavgif- terna skall sjunka. Men kanske det också är dags att lägga in fastighetsskatten, för den slår blint. Det är inte rimligt att boendet skall beskattas på det sättet.
Fråga två handlar också om boendet. Den handlar om demokrati och delaktighet. Det finns många bo- stadsområden i dag som inte är speciellt bra. Männi- skor känner inte någon delaktighet, förstörelsen är stor och anonymiteten är ett mycket stort problem. På en del ställen, bl.a. i Malmö, har man försökt att öka delaktigheten och brukarinflytandet. Men svensk lagstiftning, uppbackad av mycket konservativa fack- liga intressen, medför att de som tar ansvar genom att städa, hålla snyggt, byta lampor som går sönder, m.m. åläggs en straffskatt om hyran sänks som tack för hjälpen. Lagstiftningen måste ändras så att delaktighet och medverkan stimuleras och inte straffbeläggs på ett gammal traditionellt vänstervis.
Vi har samma problem inom t.ex. barnomsorgen. Den förälder som går in i barnomsorgen och gör ett handtag borde kunna få sänkt avgift utan att straffbe- skattas för förmånen. Vi måste släppa de här gamla trötta vänsterdogmerna och öppna för verklig delak- tighet i samhället. En egen insats inom barnomsorgen eller inom bostadsområdet måste kunna leda till lägre avgifter och lägre hyra. Vad är det för fel på delaktig- het, Göran Persson? Är Göran Persson villig att se över lagstiftningen så att vi öppnar för ett mer demo- kratiskt och delaktigt samhälle?
Den tredje stora frågan handlar om att dela på job- ben. Det finns nämligen inget annat sätt att komma till rätta med arbetslösheten. Vi kan skatteväxla. Det ger mer jobb. Vi kan satsa på gröna jobb. Det ger fler arbetstillfällen. Det är riktigt. Men vi måste också inse att arbetstiden måste anpassas till verkligheten. Verk- ligheten säger oss att den inte kan vara 40 timmar längre. Jag är mycket ledsen över att detta inte fanns med i regeringsförklaringen som ett viktigt mål, att faktiskt börja sänka arbetstiden ned mot åtminstone 35-timmarsvecka.
40-timmarsveckan är ingen naturlag. Vi har hört Anna Hedborg säga: Sänker vi arbetstiden delar vi på arbetslösheten. Det innebär att Anna Hedborg, som visserligen inte är minister nu längre, menade att 40- timmarsveckan är en naturlag. Det är effekten av det hon säger. Men den är ingen naturlag.
Vi har hört Anne Wibble, tror jag det var, och även moderaterna här i kammaren säga: Sänker vi arbetstiden till 30 timmar är det planekonomi. Som om 40-timmarsvecka var marknadsekonomi och 30- timmarsvecka var planekonomi. Vi måste sänka ar- betstiden, vi måste dela på jobben. Det kanske är den viktigaste reformen som Göran Persson borde kunna sjösätta den här mandatperioden. Det är den viktigaste reformen för att skapa jobb, ökad jämlikhet och ökad livskvalitet för de många människorna.
Den fjärde punkten som jag vill ta upp gäller nå- got som inte heller berörs så mycket i regeringsför- klaringen och som jag saknar. Det är energifrågan. Det står att Göran Persson anser att en kärnreaktor bör avvecklas den här mandatperioden. Bör - det har vi hört tidigare. Vi har till och med hört en tidigare so- cialdemokratisk miljöminister, vars namn jag inte har rätt att nämna, lova som ett oåterkalleligt beslut att kärnkraften skulle börja avvecklas i mitten av 90- talet. Då var det oåterkalleligt. Nu står det bör. Jag menar att det vore bra om vi i dag kunde få Göran Persson att säga att en kärnreaktor skall avvecklas den här mandatperioden. Man kan hänvisa till Ingvar Carlsson som tidigare har sagt att kärnkraften inte hör hemma i ett civiliserat samhälle. Jag antar att Göran Persson vill vara statsminister i ett civiliserat samhäl- le.
Miljöpartiet har i några uppgörelser lyckats för- handla fram en del pengar till alternativ energi - sol- och vindkraft. Jag tycker att regeringens förståelse för de frågorna har varit ganska bra.
Nu är pengarna för vindkraften slut. Det står människor i kö som vill sätta upp nya vindkraftverk. Det finns ett enormt intresse, men pengarna är slut. Innebär det Göran Persson sade både på s-kongressen och i regeringsförklaringen om ett hållbart samhälle att det i tillväxtpropositionen blir mer pengar för vindkraften så att alla de människor som nu vill satsa har chansen? Eller är det bara fossilgas från Norge som gäller i något sorts nordiskt samarbete för ökad fossilanvändning i energisystemen? Jag tror att det vore väldigt bra och att många skulle bli mycket glada om vi fick svar på det. Får vindkraften de pengar som den nu behöver?
Jag är orolig för både Centerpartiets och Social- demokraternas linje när det gäller fossilgas, eller naturgas, som det litet felaktigt kallas. Investerar vi ett antal miljarder i fossilgasanläggningar, i kulvertar eller i kraftverk på Västkusten, som den f.d. energi- ministern mer eller mindre sagt att den gamla rege- ringen ville ha, innebär det att vi tvingas leva med ett nytt fossilt bränsle i många herrans år. Det vore ett gigantiskt misstag och har ingenting med en uthållig utveckling att göra, inte ett dyft.
I stället måste vi satsa på biobränslen. Det är de inhemska bränslena som ger jobb i Sverige. Det finns utrymme för biobränslen, och det är ekonomi i dem. Då får vi inte låsa upp resurser i något så "fossilt" som naturgas. Det är en orimlighet. Bygger vi ut 27 TWh biobränslen ger det i varje fall 14 000 jobb i Sverige. Satsar vi motsvarande på fossilgas ger det ett antal hundra jobb. Biobränslen är arbetskraftsinten- sivt, och naturgas är kapitalintensivt. Vi behöver jobb i Sverige och bättre miljö, och då är biobränsle det vi bör satsa på.
Den femte frågan jag vill ta upp - och jag förstår att en del fackföreningar ryser när man nämner den - är arbetsbyte. Jag tror inte att vi kommer till rätta med arbetslösheten speciellt fort. Därför bör vi titta på vad andra länder har hittat på för att få in människor som är arbetslösa på arbetsmarknaden. I Danmark och Finland har man fattat beslut om att införa arbetsbyte. Det innebär att om en människa tar ledigt ett år, och det skapar jobb för någon som är arbetslös, får den människan som tar ledigt a-kassa eller något under a- kasseersättning.
Detta tjänar staten på. Den som får jobb tjänar på det, och den som får ledigt ett år tjänar på det. Det enda som kan stoppa det är rigida fackföreningar eller Jantelagen. Vi måste självfallet satsa på det här. Det är något som ökar livskvaliteten både för dem som får jobbet och för dem som får ledigt. De som får ledigt kan göra precis som de vill. De kan vara hemma och sköta barn, åka jorden runt, studera, måla eller vad som helst, och alla tjänar på det. Varför har då den socialdemokratiska regeringen hittills sagt nej till detta förslag när man har sagt ja i både Danmark och Finland?
Innan jag mer regelrätt övergår till att tala om re- geringsförklaringen vill jag litet grand kommentera det Lars Tobisson sade. Det kan jag kommentera på följande sätt: I de blindas rike är den enögde kung. Just nu är Tobisson kung hos Moderaterna. Men pro- blemet för Sverige är inte att Moderaterna och Social- demokraterna har haft olika uppfattningar. Det stora problemet i Sverige är att Moderaterna och Socialde- mokraterna har samma uppfattning i en rad viktiga och avgörande frågor, som t.ex. den svenska kronans knytning till ecu:n, något som har kostat svenska folket massarbetslöshet, stopp för investeringar och räntor på 500 %. Detta var den stora kollapsen för svensk ekonomi. Där är Moderaterna och Socialde- mokraterna fullständigt överrens. Men ingenting är så bra i politiken som ett kort minne, eller hur, Lars Tobisson?
Fru talman! Jag har tagit upp fem konkreta frågor som berör miljö, arbete och demokrati. Jag skall nu försöka titta litet närmare på regeringsförklaringen.
Jag tycker att regeringsförklaringen är ganska tunn. Ibland är den fylld med litet floskler, något som gör mig rädd. Göran Persson bjuder in hela svenska folket att komma till rätta med arbetslösheten. Det låter ju bra, ungefär som om det vore en fest. Vad menas egentligen? Det låter mer som om det var ett citat ur en fars med Peter Sellers.
Många både svenska medborgare och invandrare är redan inbjudna till den festen. De har fått del av festen. Det enda som bjöds på den festen var just arbetslöshet. Därför måste man göra någonting kon- kret för att komma till rätta med detta. Då gäller det att dela på jobben, skatteväxla, satsa på gröna jobb och satsa på arbetsbyte enligt den danska modellen.
Det finns egentligen inte något så meningslöst som när någonting utförs på ett kompetent sätt och det inte borde utföras. Jag menar att Göran Persson i allra högsta grad är en mycket kompetent politiker. Jag tycker också att det finns en vilja att komma till rätta med statens finanser som är alldeles utmärkt. Miljö- partiet har också ställt upp på en hel del saker, och vi kan naturligtvis även fortsätta med det. Vi ser ytterli- gare möjligheter att spara när det gäller t.ex. militären och väganslaget.
Frågan är hur man skall spara. Jag menar att Gö- ran Persson med nästan kirurgisk precision har slagit hårdast mot dem som har det svårast i samhället. Det är redan nu svårt för dem som lever i ekonomisk och social stress. Ändå har Göran Persson försämrat för dem och kommer förmodligen ytterligare att försämra för stora grupper, t.ex. handikappade, där det nu kommer en proposition från regeringen. Att öka klyftorna i samhället är inte bra. Det leder till ökade konflikter. Ökade konflikter är grogrund för våld, rasism och framväxten av ett samhälle med allt fler rädda människor.
Ett samhälle med rädda människor är ett dåligt samhälle. De orden är hämtade ur Göran Perssons regeringsförklaring, och jag delar den uppfattningen. Men tyvärr leder den ekonomiska politik som förs och de ökade klyftor som regeringen faktiskt har drivit fram till fler rädda människor och är grogrund för både rasism och våld. Därför måste vi spara på ett sådant sätt att klyftorna inte ökar.
Det finns mycket goda förslag till hur man skulle kunna göra detta, t.ex. genom att införa ett brutet tak i socialförsäkringssystemen eller att i stället för att skära i barnbidraget i stället höja det till 1 000 kr och dessutom beskatta det. Staten hade tjänat lika mycket pengar. De som hade behövt pengarna hade också fått dem, medan vi med höga inkomster - Göran Persson, jag och andra - hade fått litet mindre.
Miljöpartiet de gröna lovar inte guld och gröna skogar. Vi lovar gröna skogar och ett människovärdigt samhälle. Det är ett stort löfte i en tid när människor kallas marknader och girighet ofta kallas etik. Men Miljöpartiet tar människors längtan på allvar. Vi är som miljöpartister delar av denna längtan efter det nya samhället. Längtan är i dag någonting annat än när Socialdemokraterna, Kommunisterna, Högern och de andra gamla partierna bildades.
I dag längtar människor efter det som är bättre snarare än efter det som är mer. Det handlar om bra miljö, färre allergier, livskvalitet, sänkt arbetstid, delaktighet, spännande liv, vänskap och kärlek. Det är de nya målen. Mot det står de gamla målen med mer prylar, större bilar, mer utrullad betong och socialt klättrande. Jag har mött unga företagare, inte minst invandrare, som inte ser som något självändamål att företaget de äger skall växa. De ser det som viktigt att de själva, deras familjer och de anställda skall leva i en social samhörighet och med en lokal förankring. Det här är hopp för framtiden. Det är nytänkande: bättre, men inte mer. Kvalitet i stället för kvantitet.
Fru talman! Det behövs nytänkande inför framti- den. De gröna värderingarna är framtiden.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ewa Larsson, Eva Goës, Marianne Samuelsson, Gunnar Goude, Gudrun Lindvall, Kia Andreasson, Bodil Francke Ohlsson, Per Lager, Barbro Johansson, Annika Nordgren, Yvonne Ruwaida, Ragnhild Pohanka, Thomas Julin, Peter Eriksson och Roy Ottosson (alla mp)
